Hur får vi ungdomarna rökfria?

Nästan alla vuxna är överens om att det är viktigt att förhindra att barn och ungdomar börjar röka. Vi är duktiga på att informera om hälsoriskerna. "Jag går ut och röker, för rök är farligt för dig" säger vi till våra barn. Men vilket budskap är det vi egentligen förmedlar? Barn gör inte som vi säger, de gör som vi, för vi är deras förebilder.

Folkhälsovetenskapen riktar inte in sig på individerna först och främst, utan mer på vad samhället kan göra för att få en friskare befolkning. Att begränsa rökningen är ett mycket bra sätt göra befolkningen friskare eftersom rökning orsakar en stor del av sjukdomsbördan.

Men hur mycket skall samhället skydda? Och hur skall samhället skydda? Att helt enkelt förbjuda rökning vore bra för folkhälsan. Men enligt dagens uppfattning är det att gå för långt. Den allmänna meningen är att beslutet att sluta röka bör så långt som möjligt vara individens eget. Samhällets strategi är se till att det finns hjälp och stöd för den som vill sluta, att upplysa och förebygga så att inte folk börjar röka samt att begränsa genom att skapa rökfria miljöer.

Att sprida kunskap om sambandet mellan levnadsvanor och hälsa räcker inte, det vet vi. Folk blir ofta bara upprörda av "pekpinnar". Man vill helst göra sina egna erfarenheter och själv komma till insikt innan man ändrar attityd.

När det gäller rökning är det vanligt att människor ändrar attityd när de första sjukdomstecknen dyker upp. Eller när någon anhörig har drabbats. Först då fattar vi att budskapet gäller oss också. Vi människor är annars bra på att tro att det bara är andra som drabbas. I många sammanhang är det nog bra att vi är lite sturska.

Men när det gäller rökning har den egna erfarenheten ofta ett högt pris.

Att förmå människor att ändra attityd innan de själva har upptäckt att man kan bli sjuk av rökning är bra både för den enskilde och för samhället. Ett sätt att påverka attityder är att använda förebilder. Och där är exemplets makt stor. Vi människor vill vara som våra förebilder. Precis som Mowgli i Djungelboken som beundrar björnen Baloo, vill vi se ut som dem, gå som dem och vara som dem.

Trelleborgs kommun har en tobakspolicy som anger att kommunen skall sträva efter att barn och ungdomar under 18 år varken ska röka eller snusa. Om man vill uppnå målet rökfria ungdomar är det är hundratusen gånger viktigare stödja vuxna till rökstopp än att rikta in sig på ungdomarnas egen rökning. De kommer alltid att följa vuxnas exempel. Ju fler vuxna som tar ställning för rökfritt och visar att det är allvar genom handling, desto fler rökfria unga kommer Trelleborg att få. Vilket samhällsansvar tycker vi är viktigast, den vuxne rökarens integritet eller barnens rätt till en rökfri miljö och trovärdiga vuxna förebilder?

Visst kommer vi att välja att sätta våra barn och barnbarn främst! Vi hoppas det.

Trelleborgs Nätverk

för Tobaksfritt

Susanne Larsson,

folkhälsosamordnare,

Annika Thunander,

tobaksansvarig

vid lasarettet,

Lilian Flygare-Ivarsson, miljöinspektör,

Karin Jeppsson,

alkohol- och drogförebyggande samordnare,

Karin Andersson,

Apoteket

och Annette Zander,

folktandvården