Gränsen är nådd och passerad

Enligt min åsikt är den gränsen redan nådd och passerad. När man idag lämnar sitt barn på dagis vet man att det blir ännu en dag men bara förvaring av barnet. Ingen personal har tid att sitta ner och prata med barnet när det kommer på morgonen utan det är bara att börja sysselsätta sig själv för då är personalen upptagen med scheman, beläggning och planering av hur man ska få dagen att gå ihop. Jag antar att resten av dagen ser ungefär likadan ut. Personalen är för få för att kunna tillfredsställa barnens behov.

Det har under våren funnits en praktikant på avdelningen. Hon har kunnat ägna all sin tid åt barnen, leka och prata med dem. Engagera sig i dem. Nu har hon slutat och min dotter är mycket ledsen över att hon inte är kvar för hon har verkligen knutit an till henne. Det är skrämmande att personalen inte ska ha tid att kunna få göra sådana saker med barnen som det faktiskt är tänkt att de ska göra, prata, leka, upptäcka saker och ha tid att förklara. Att hinna se varje barn och hinna lära känna det.

Förskolan och personalen som mitt barn går hos är den bästa som finns, det vet vi av erfarenhet. Vi har trivts mycket bra där. Vår son har också gått där och haft samma personal. Men för några år sedan var förutsättningarna annorlunda. Man hade tid att ta emot barnet och växla några ord med barn och föräldrar innan man lämnade barnet på morgonen. När man hämtade på kvällen fick man veta hur dagen varit, vad han sagt och gjort. Man hann avhandla saker av vikt vid lämning och hämtning.

I dag ska allting dokumenteras i skrift och på bild. Möten med föräldrar en gång i månaden med mera. Allt detta ska förberedas och bearbetas. Tid som tas från barnen. Är det inte bättre att skära ner på dokumentationen, dokument som sedan ska arkiveras ett antal år framöver. För att sedan kunna gå tillbaka och se hur barnet var under dagistiden, ifall det senare visade sig behöva någon form av hjälp. Den tanken är väl i och för sig inte fel men hade jag fått välja hade jag hellre sett till att personalen var tillgänglig för mitt barn när hon är på dagis. För då behöver man antagligen inte i framtiden gå tillbaka och titta i någon gammal dokumentation från den tiden. För då har barnet fått sina grundläggande behov tillfredsställda och mår bra.

Politiker, förklara för mig hur jag ska kunna lämna mitt barn till förskolan med gott samvete.