Girigheten regerar

Och om detta nu stämmer, vilket jag säkert tror, ja då innebär det ju att den totala kostnaden för alla partiers valkampanjer hamnar i runda slängar runt en halv miljard. Detta låter åtminstone i mina öron helt uppåt väggarna. Och jag kan då inte låta bli att tänka på dem i vårt land som inte har några väggar, och tak också för den delen, nämligen alla de som är hemlösa. Att man bokstavligt talat slänger ut så mycket pengar på kampanjer, propaganda, eller reklam som det egentligen handlar om är för mig helt ofattbart, och för att inte tala om ganska onödigt också. Man kan ju för en kort stund bara tänka på hur mycket man kunde göra för exempelvis de som är hemlösa för låt säga, en 10 procent av den summan? Jo, förmodligen en hel del, men då, ja då blir det helt plötsligt så svårt att få fram pengar. Och då börjar det förmodligen att pratas om så kallade öronmärkta små slantar. Jag kan inte heller låta bli att tänka på de stackare som trots sjukdom tvingats ut ur försäkringssystemet och nu istället får söka socialhjälp istället, då de för det första inte kan arbeta, och lika säkert för det andra, inte heller får ett arbete på grund av att de är sjuka. Nä,.. tydligen finns det pengar, och det ganska rejält med också, bara det går till rätt ändamål så. Och vad kan vara viktigare än en valkampanj? Och att makt korrumperar är lika säkert som att girigheten går över lik, samtidigt som människans empatiska förmåga allt mer lyser med sin frånvaro.