Först resultat – sedan löneförhöjning
Ni hade chansen i kommunfullmäktige den 19 december, att stödja Vänsterpartiets yrkande om återremiss, alternativt rösta emot styret. Men ack nej, det vågade ni inte! (Ja, göm er bakom motiveringen om partitaktik, men det köper inte jag.)
Nu har Socialdemokraterna lagt ny motion i stället. Hade ni gjort det om det bara varit lite folk på plats framför Rådhuset den 30 december?
Moderaternas ordförande ondgör sig över Mikael Rubins kritik. Ja, jag tror också att han ser en chans att komma tillbaka. Men snälla nån, när Britta Brinck-Nehlin försvarar kommunalrådets löneökning blir jag mörkrädd.
”Men man begär inte löneförhöjning utan att visa vad man varit bra på och åstadkommit.”Upprörd och besviken
Ann Kajson Carlqvist fick ersätta Rubin under förra året. Var kom hon ifrån? Ingen man hört talas om.
Jag arbetade fackligt under många år i mitt yrke och vet att löneförhandling är ett givande och tagande. Men man begär inte löneförhöjning utan att visa vad man varit bra på och åstadkommit. Nu begär Ann Kajson Carlqvist ökning innan vi vet någonting om hennes arbetskapacitet. Inte hjälper det att säga att man basar över 4 000 anställda. Jag upplever att kommunen är full av mellanchefer och avdelningschefer etc. Har inte de chefsansvar?
Britta Brinck Nehlin säger: ”De måste få en rimlig chans att göra något.”
Precis , men innan man begär löneförhöjning!
Upprörd och besviken
