Exempel på utveckling eller är det riktigare att tala om miljöförstöring?

Riksdagen diskuterar att skärpa strandskyddet i områden nära hav och sjöar som riskerar att exploateras och ytterligare förtätas, till exempel Skånes sydkust. Men nämnda detaljplan upphäver strandskyddet och även Trelleborgs kommuns riktlinjer för minskad förtätning av bebyggelse söder om väg 9.

Det säger sig själv att detaljplanens bestämmelser är otidsenliga och bidrar till en smygande urbanisering över huvudet på de boende. Ändå gäller de utan förbehåll. Nyligen gavs därför bygglov för ett hus som mäter 10,5 meter i nockhöjd på strandnära läge i Beddingestrand. Fastighetsägaren har maximerat vad detaljplanen tillåter och visar därmed vägen för framtida byggen och tillbyggen av samma dimensioner.

Trots att huset är dubbelt så högt som alla övriga hus i grannskapet och därmed förändrar hela den omgivande livsmiljön, anser bygglovsarkitekten inte att detta är en olägenhet – eller snarare, att inskränka rätten till att bygga i enlighet med detaljplanen vore en större olägenhet.

Hen anser inte heller att höjden har en negativ påverkan på landskapsbilden – eller rättare, detta har mindre tyngd än rätten att bygga efter detaljplanen. All miljöpåverkan betraktas uppenbarligen som ovidkommande, vilket är helt ur takt med tiden. En byggnad ska alltid vara del av en helhet, inte en anomali.

Bygglovs- och planavdelningen inom samhällsbyggnadsförvaltningen i Trelleborgs kommun har här avsagt sig rätten att göra en oberoende helhetsbedömning av bygglovsansökan och lutar sig istället helt mot detaljplanen. Detta påminner om den ironi som ibland används för att beskriva militären: I valet mellan verkligheten eller kartan, gäller kartan. Och därmed missar man målet!

Stora hus som byggs på ganska små tomter orsakar tillsammans med övrig pågående förtätning att många träd och annan ursprunglig vegetation försvinner och ersätts av cementplattor och hårdgjorda uppfarter. Detta plus allt fler asfalterade vägar innebär att regnvatten från områden norr om Beddingestrand som naturligt letar sig mot havet möter mer och mer motstånd på vägen med redan synliga vattensamlingar och mindre översvämningar som resultat.

Den typ av förtätning vi ser bidrar även till ökad persontrafik och allt större, tunga transporter. Av brist på plats på små tomter används vägarna dessutom mer och mer för parkering. Sammantaget bidrar detta till att vägarna måste hårdgöras och breddas ytterligare. De skador som uppstår på grund av rätt till väg över angränsande fastigheter, servitut, förbises ofta men är också avsevärda. Marken inte är anpassad till trafik, enbart till passage, vilket nonchaleras av såväl privatpersoner som kommunen när man begär respektive beviljar bygglov.

På detaljplanen finns även vägar inritade som går parallellt med stranden i de vi kallar klitterna. Av dessa har en ganska nyligen realiserats, Den kom till stånd när en fastighetsägare styckade av ett antal tomter men inte ville upplåta en utfart direkt mot väg 9 eftersom det skulle ha en störande inverkan på hens fastighet. Detta argument godkände såväl Trelleborgs kommun som Mark-och miljödomstolen med hänvisning till – just det – detaljplanen! Vägen går i dag mindre än tio meter från stranden och fordon svänger och backar ”glatt” ut i de ömtåliga klitterna. Argumenterar andra fastighetsägare på liknande sätt i framtiden kan vi se fram emot strandnära trafik på fler ställen i Beddingestrand, allt med hänvisning till detaljplanen, självklart!

När Trelleborgs kommun tillåter invasiv bebyggelse riskerar de Beddingestrands attraktion, nu och för all framtid. De sviker därmed alla de boende som har investerat såväl mentalt som fysiskt i platsen.

Kristina Bramstorp, Bedingebo sedan 1948 och PhD. forskare uthållig utveckling