En sällsamt infekterad fråga
Och det har jag kommit att fundera över när det gäller Sverigedemokraterna (SD) och allt tjafs särskilt nu i valtider om beskyllningar om främlingsfientlighet och allt möjligt annat uselt som går att försöka baktala SD för. Och särskilt om man gräver i det förgångna hittar man en hel del obehagligt hos dem som SD numera rensat ut.
Men det gör man även hos de kommunister som dock numera kallar sig Vänsterpartiet och den saken har SD:s vedersakare tydligen förträngt.
Och talar vi om främlingsfientlighet skulle man kanske kunna vara oförskämd nog att påminna övriga svenska partier hur deras kollegor på 1930-taletbehandlade alla judar som försökte komma undan Hitler.
Eller varför inte påminna om samma partiers behandling av samerna under tidigare år.
För att inte tala om vad man hittade på med sterilisering av vissa sjuka.
Om de partiföreträdare som nu ser sig som helgonlika och framhåller sin godhet hade förstånd och kunskap att våga rota lite i sina egna partiers bakgrund hittar man säkert tillräckligt där för att de borde inse att deras egna glorior är allt annat än glansfullt skinande.
Och personligen har jag inte ett smack med SD att göra så SD borde själva vända på steken. Men eftersom de inte kommit på det eller möjligen inte vill grisa ner sig på samma sätt som de partier som nu förstått att SD tilltalar fler medborgare än de gamla och därför försöker baktala SD kommer här ett argument för SD mot det samlade etablissemanget:
"Partierna som baktalar SD är skattebetalar- och familjefientliga eftersom de i val efter val lovar att lösa samma problem för medborgarna, utan att någonsin faktiskt kunna eller kanske rent av vilja göra det."
Och visst är denna "slogan" korkad men det är i vart fall inte värre än det som etablissemanget beskyller SD för! Och observera gärna åter att det är rent principiella och demokratiska skäl till att jag tar till orda i en sällsamt infekterad fråga…
Lars-Olof Svedberg
