En mer nyanserad fördelning av kritiken behövs!
Det är ett utsatt jobb med ständig påpassning från såväl media som oss vanliga medborgare, och många beslut som fattas väcker mycket starka känslor och kräver både kompetens och kurage utöver genomsnittet.
För att locka tillräckligt kunniga personer att engagera sig behövs ett visst mått av ekonomiskt incitament, förhoppningsvis kombinerat med en vilja att vara med och påverka samhället till det bättre.
En rimlig ersättning att ha som måttstock tycker jag kan vara riksdagsledamöternas ersättningar. Dessa beslutas trots allt i Sveriges högsta folkvalda församling och troligtvis med många överväganden om rimliga nivåer.
Jag skulle inte protestera om kommunstyrelsens ordförande i Trelleborg exempelvis skulle ha säg max 10 procent över ett sådant belopp, men däromkring tror jag är vad ”vi vanliga medborgare” kan ha förståelse för. Ingen annan folkvald politiker i kommunen kan rimligtvis ha en förväntan om lika mycket betalt som våra riksdagsledamöter på heltid.
Det mesta fokus ligger nu på lönen till kommunstyrelsens ordförande, vilken jag själv anser passerat anständighetens gräns i och med 2023 års beslutade höjning. Men jag har ännu svårare att acceptera följande;
Vi behöver plötsligt inte mindre än fyra kommunalråd med oerhört vaga arbetsbeskrivningar av vad som hittills framkommit i pressen!
Vi behöver två oppositionsråd!
Kostnaden för dessa numerära utökningar är vad som verkligen kommer öka på kostnaden för oss skattebetalare, vilket det samlade styret får ta på sig ansvaret för och förklara för sina respektive väljare, av vilka jag är en. Förklaringarna fram till nu är varianter på god dag yxskaft, och för de flesta av oss ser det ut som rena belöningar till varandra utan substans.
Det som späder på min besvikelse över politikernas agerande är den ekande tystnaden från Socialdemokraterna och Vårt Söderslätt. Man väljer alltså aktivt att inte rösta nej, eller begära återremiss i fullmäktige, och förklarar detta med ett krystat ”det var ju redan bestämt”.
”Det som späder på min besvikelse över politikernas agerande är den ekande tystnaden från Socialdemokraterna och Vårt Söderslätt.”Gör om Gör rätt!
Det är inte så man visar kurage och var man står i en fråga.
Min uppfattning är att Socialdemokraterna och Vårt Söderslätt har godkänt dessa arvodeshöjningar, likväl som den styrande kvartetten, men av förståeliga skäl ligger man just nu oerhört lågt i frågan och låter kommunstyrelsens ordförande vara syndabock.
All heder och min stora respekt till såväl Isac Rubin som Gunilla Thysell som på var sitt sätt visat var de står, och försökt minska det politikerförakt som just nu väller genom staden som en tsunami. Det är inte försent att göra en pudel för kvartetten. Jag tror till och med att man skulle kunna återfå åtminstone något av den förlorade respekten om man gick ut och förklarade att man hade lyssnat på medborgarna. Kanske även Socialdemokraterna och Vårt Söderslätt skulle kunna vakna och begära att frågan tas upp på nytt?
Jag tycker inte om anonyma insändare men då jag i olika roller kan behöva samtala med och få stöd från politiker i kommunen, vill jag inte riskera att de organisationer jag företräder får ett negativt bemötande på grund av mina privata åsikter. Trist men sant!
Gör om Gör rätt!
