Att prata löser inte energikrisen
Nu är Barsebäck väck. Ett kärnkraftverk som under många år producerade el oavsett om det blåste eller ej. Och, vilket miljöentusiasterna inte har förstått, besparade atmosfären enorma mängder föroreningar.
USA har förnyat sin flotta av hangarfartyg, enorma bjässar med topprestanda. Fartygen behöver byta bränsle var 33:e år. Om någon, om det så vore självaste energiministern, skulle påstå att vindkraft vore en bättre lösning, så skulle denne någon anses vara mycket dum.
Till lands råder andra premisser, en energiminister som oavbrutet anlägger nya vindkraftanläggningar anses av många som både klok och framsynt.
Att ersätta kärnkraft med vindkraft har skapat elunderskott i hela Europa men man hankar sig fram med stora gasimporter från Ryssland samt återöppnar nedlagda brunkolsgruvor.
På våra breddgrader lyser solen med sin frånvaro under halva året.
Kärnkraften har använts i cirka 70 år kommersiellt, under den tiden har tre olyckor inträffat som tagit hundratals liv, vilket på många håll skapat motvilja mot kärnkraften, men det bör jämföras med att cirka åtta miljoners liv årligen förkortas på grund av luftföroreningar.
Det är dags att byta ut den töntiga ramsan ”Va ska väck, jo Barsebäck…” till något mer aktuellt.
Energikäbblet har pågått i många år och marginalen krymper obevekligen.
Geotermisk energi nämns aldrig i sammanhanget, men rakt under våra fötter finns ur mänsklig synpunkt en evig energi, dessutom är den absolut ren, men den är oåtkomlig med dagens teknik. Att borra rakt ner en mil genom urberget är omöjligt. Men för Sveriges del kanske det finns en lösning. Vi har mängder med utslocknade vulkaner där lavapropparna i många fall är porösa och lättbearbetade och den eftersökta temperaturen finns relativt nära markytan. Att bara prata och prata löser inte hotande klimatkatastrof.
Bertil Berggren
