Annons
Insändare

Återigen är vi omkullkastade och slagna till marken

Häromdagen fick mitt barn besked, av sin väldigt fina psykolog på BUP, att denna slutar. Anledningen – psykologen och BUP är inte överens... jag förstår psykologen.
Publicerad 10 juli 2022
Detta är en insändare i Trelleborgs Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
En förälder delar med sig av sina tankar kring verksamheten inom barn- och ungdomspsykiatrin.Foto: Nilla Olsson

Mitt barn behöver samtalsterapi en gång i veckan för att orka hålla sig flytande, vilket psykologen håller med om...men BUP anser att det räcker med träff en gång i månaden! Hur kan det vara så att psykologen, det behandlade barnet och barnets familj förstår vad som krävs, men inte de som sitter "högre" upp? Under de senaste två åren har vi bytt personal sex gånger (tre sköterskor och tre läkare) för dessa har slutat. Dessutom var beskedet från psykologen att mitt barn inte kan bli överflyttad till en ny psykolog utan vi måste börja om och stå i kö igen! Det tog bara tre år att få den här psykologtiden... Menar ni då också att vi bara ska acceptera att vi endast kanske kan få en tid i Helsingborg till exempel? Så förutom att vi redan har hög frånvaro från våra arbeten, nu även måste åka flera timmar för en kort session och sedan hem igen? Så istället för att kanske klara oss med en timmes frånvaro måste vi nu ta halvdagar? Vad tror Du/Ni våra chefer tycker om det? Hur stor belastning blir inte vi för våra arbetsplatser?

Detta spär tyvärr bara på mina egna bedömningar att de som sitter högre upp än de som är på golvet inte är verklighetsförankrade eller har något annat än pengar för ögonen. De måste förstå att de måste skjuta uppåt. Att skjuta neråt är meningslöst. Vi ligger redan ner. Vi är sårade. Vi är svaga och hjälplösa och våra barn får betala det högsta priset av alla – ett utanförskap. Vi föräldrar får en massa skit för att vi gör eller inte gör ditten eller datten, men sanningen är den att vi jobbar häcken av oss för våra barn! Vi vänder ut och in på oss, vi slår knut på oss och vi kämpar dygnet runt....och vad gör ni? Pratar pengar.

Annons

Ni överger våra barn. Överger oss. Lämnar oss att klara oss själva.

”Vi vänder ut och in på oss, vi slår knut på oss och vi kämpar dygnet runt....och vad gör ni? Pratar pengar.”
Mycket arg, ledsen, oroad förälder och samhällsmedborgare

Ni måste börja skjuta uppåt. Ni behöver skrika högre, eller kanske rentav börja skrika. Ni måste ställa er bakom barnen och kräva att det skjuts till de pengar/resurser som krävs. Hur länge ska vi stå och se på när nedmonteringen sker mitt framför våra gemensamma ögon? Vem är ansvarig? Vem är det som inte ser och inte förstår det som sker? Var sitter Ni? Alldeles för långt bort för att kunna se eller förstå.

Man har slutat se individerna utan allt ses i pengar... kostar man är man inte längre accepterad i det svenska samhället. Jag tror vi är tillbaka på 1800-talet när man gömde det som man skämdes för... Jag tror att samhället skäms för både skola och sjukvård. Därför får dessa instanser inga pengar – för syns det inte i några papper så finns det ju inte heller....eller?

Jag kräver ett öppet svar från någon av er regionpolitiker som är ansvarig för denna cirkus på BUP.

Mycket arg, ledsen, oroad förälder och samhällsmedborgare

Annons
Annons
Annons
Annons