"Äntligen har lärarna börjat jobba!"

Rubriken till denna insändare är ett direkt citat från en av de ledande personerna i den så kallade spjutspetsskolan.

Detta synsätt skrämmer oss lärare som redan tidigare lagt ner hela vår energi på våra elever.

Detta gjorde vi med lust och glädje! Vi prioriterade undervisningen – mötet med eleverna. En bra planering ansågs vara grunden för en bra lektion. En bra lektion var där eleven blev engagerad och därmed lärde sig något för livet. Alltså nöjda elever och nöjda föräldrar.

När spjutspetsskolan infördes i höstas blev lektionsplaneringar och lektioner av underordnad betydelse. I stället skall lärarna ägna sin arbetstid åt att dokumentera studieresultat och alla tänkbara åtgärder.

Dessutom skall "allt" som händer i skolan rapporteras till processledare, som rapportera till sin rektor, som rapporterar till barn- och ungdomschefen och som i sin tur skall rapportera till skolchefen Barbro Melander.

Som extra krydda skall lärarna möta eleverna i enskilda samtal två gånger per månad samt ringa hem till föräldrarna en gång i månaden. Allt detta är bra tankar! Ingen lärare sätter sig emot detta.

Men var och en måste förstå att detta tar tid! Arbetstiden har inte ökat utan är endast omfördelad. Vart tas då tiden ifrån? Jo, från planeringen till bra lektioner och spontana elev- och föräldrakontakter! I dagsläget är Trelleborgs lärarkår så tröttkörd att orken inte finns för något extra – inte ens bra lektioner.

Ledande personer inom spjutspetsskolan försvarar sina tankar med regelbundna telefonsamtal till hemmen med att "alla föräldrar är väldigt nöjda med dessa samtal". Samtal som skall göras oavsett om det finns något nytt att samtala om! Som man frågar får man svar.

Vilken förälder skulle säga att man tycker det är dåligt med ökad kontakt med skolan? Men ställs frågan: "Tycker du att lärarna skall ägna sin arbetstid till telefonsamtal till samtliga föräldrar en gång i månaden i stället för att ägna tiden till eleverna i skolan och ringa hem då behov finns?" får man garanterat ett annat svar.

Att orken inte finns längre har ansvariga inom barn- och ungdomsförvaltningen förstått men vill inte öppet erkänna.

Frågan kändes dock så angeläget att man till och med ordnade en tvådagarskurs i Östra Grevie i oktober med övernattning för alla processledare (cirka 125 stycken) och samtliga rektorer inom Trelleborgs grundskola tidigare på skattebetalarnas bekostnad. Där fick processledarna ett viktigt uppdrag. De skulle i personliga samtal med varje lärare i sitt arbetslag få fram den oro som var och en kände för spjutspetsskolan. Resultaten skulle sedan rapporteras till rektor, som i sin tur skulle rapporter till ja kära läsare – du vet redan den tidskrävande gången! Det visade sig att lärarnas "oro" för spjutspetsskolan inte var en allmän oro utan det upplevdes som att spjutspetsskolan är en stor katastrof – både för eleverna och för de enskilda lärarna.

Många lärare har tappat sugen, sover dåligt, är ständigt stressade och hinner omöjligt med alla sina uppgifter.

Allt på bekostnad av sämre lektioner och spontana elevkontakter. Hur skall en lärare kunna inspirera och entusiasmera det kommande släktet när läraren själv står på randen till vad man orkar?

Resultaten av undersökningen är ännu inte offentliga utan tigs ihjäl av ansvariga inom grundskolan i Trelleborg. Skall bli mycket intressant när vi får en sammanställning av denna "orosundersökning"! Skulle det komma ut att större delen av lärarkåren är färdiga för sjukskrivning skulle detta slå ner som en bomb. Hur kan då undertecknad känna till resultaten från denna undersökning som bevisar att satsningen på spjutspetsskolan är ett fiasko för personalens del? Svaret är enkelt. Trelleborg är en liten stad.

Vi lärare pratar med varandra! Processledare pratar med varandra! Rektorer pratat med varandra! Inte på jobbet – det hinner vi inte och det vågar vi inte – utan på vår fritid.

Genom samtal med skolfolk har jag relativt enkelt fått en klar bild över läget på olika skolor i Trelleborg. Inte ett ljud har hittills hörts om undersökningen gällande "oron" trots att detta betecknades som mycket viktigt att ta reda på. Att inte kommentera kritik är tydligen en strategi som ledningen valt.

Det har till exempel inte varit en enda rad i TA där ledningen besvarat all den kritik som förekommit i insändare om vad Spjutspetsskolan resulterat i. Men frågan kvarstår: Hur länge orkar lärarna i Trelleborg genomleva detta gigantiska experiment inom skolan? Och hur länge orkar eleverna?

Snart fd lärare i Trelleborg