"Jag ville bevisa något"
HÖLLVIKEN. Första gången Jonathan Arvidsson gjorde en utredning förstod han inte riktigt varför. Han var 14 år och hade nyligen kommit hem till Höllviken från Kanada där familjen hade bott i två år.
Av det första testet minns han mest att han satt i ett litet rum bredvid rektorns kontor.
– Det är väldigt stor skillnad på när du mår dåligt och när du mår bra. Mår du dåligt så skiter du fullständigt i allt. Så var det när jag gjorde det första gången, säger Jonathan Arvidsson.
Han kände sig aldrig hemma i särskolan. När han gick i gymnasiet i Trelleborg gjordes en ny utredning. Då hade han gått i särskolan i två år.
– Jag ville verkligen visa att jag inte behövde gå där. Jag ville ha upprättelse.
Han gjorde testerna i augusti. Innan sommaren tog psykologen kontakt med honom för att kolla så att han var tillräckligt motiverad.
– Under testet kollade hon om jag behövde vatten och om jag blev störd av trafiken. Hon sa att jag kunde ta en paus om jag blev trött. Hon kollade till och med om jag hade fått bra sömn och hon berättade väldigt pedagogiskt.
Resultatet var tydligt. Jonathan Arvidsson låg över normalbegåvning och skulle inte gå i särskola.
Nu går han gymnasiet på Jörgen Kock i Malmö. Han känner sig gladare och har fått ett större självförtroende.
– Min lärare ger mig bra kritik för matlagningen. Det finns många möjligheter. Jag skulle kunna vara chef över en restaurang. Och jag vill tävla. Bli Årets kock.
Jonathan Arvidssons båda tester visade väldigt olika resultat men båda var rätt gjorda. Det menar psykologen Eva Tideman, som Vellinge kommun anlitade för att granska testerna. Tillsammans med kollegan Ann-Charlotte Smedler har hon skrivit boken ”Att testa barn och ungdomar”.
– Dagsform spelar roll för resultatet. Ett bra resultat kan man lita på, men ett svagt kan bero på att man är stressad eller att man inte har fått förklarat varför man gör testet. Att man inte har ätit frukost eller att man har sovit dåligt kan också påverka, säger Ann-Charlotte Smedler, som jobbar på Stockholms universitet.
Hon tycker ändå att testen är ett bra redskap för att bedöma om någon ska gå i särskolan, men att de måste användas klokt.
– Det är en stor utmaning för skolan med dem som har kognitiva svårigheter men inte är solklart utvecklingsstörda. Men man blir inte erbjuden en plats i särskolan bara för att man har ett lättare begåvningshandikapp. Det måste göras fler utredningar, bland annat som visar på skolproblem, säger Ann-Charlotte Smedler.
