Visdomen finns inte på nätet

Även utan att ha läst Falstaff Fakir vet man att det är en riskabel sysselsättning. När det gäller det år vi just inlett, vill jag i alla fall lyfta fram fyra frågor om vilka jag törs uttala mig tämligen säkert.

I slutet av maj sker val till EU-parlamentet. Det blir nog mest en förmatch till det inrikespolitiska valet i september, vilket är synd. De europeiska problemen är så djupa att de två stora partierna borde enas om svensk linje som gynnar sammanhållning inom EU och bekämpar den främlingsfientliga nationalism som alltmer hotar att politiskt föra oss 80 år tillbaka i tiden.

Efter att länge ha ägnat sig åt att överta motståndarens mest publikvinnande argument och gör dem till sina egna, tvingas nu både socialdemokrater och moderater att leta noga för att hitta de frågor som är möjliga att blåsa upp och beteckna som ideologiska stridsäpplen. Det kommer att bli en intressant balansakt, där moderaterna redan börjat angripa ”oskäliga” vinster i välfärden samt litet vagt avfärda fler skattesänkningar och där socialdemokraterna redan tidigt förbundit sig att inte riva upp det femte jobbskatteavdraget.

2014 kommer också att präglas av det svenska ”freds-jubileet” som skall fira att vi har haft fred i tvåhundra år. Inför valet kommer denna fred än en gång, som så många gånger förr, att beskrivas som frukten av en framgångsrik svensk och socialdemokratisk neutralitetspolitik. Att mycket berodde på tur och att det amerikanska kärnvapenparaplyet skyddade oss, kommer få att vilja nämna.

Under juni till augusti kommer det första världskrigets utbrott att ges stort utrymme. Innan läsarna utmattas av artiklar i detta ämne, (de första har redan publicerats) vill jag gärna bidra med några iakttagelser. Det politiska, militära och diplomatiska spelet veckorna före och i början av augusti 1914 har alltid stått i fokus för historiker. Italienaren Luigi Albertinis verk om orsakerna till kriget, tre tjocka band, är det grundläggande standardverket, som följts av en mängd böcker varav bör nämnas verk av författare som Barbara Tuchman, Margaret MacMillan och nu senast Christopher Clark.

Jag är övertygad om att studier av krigets orsaker 1914 är mer fruktbara än högtidstal över vår tvåhundraåriga fred, om vi önskar värna denna även framdeles. Den nya digitala människan har en ofta naiv tro att den kunskap och vishet vi behöver finns på nätet, bara ett knapptryck bort. Möter man människorna i brev och berättelser från 1914 ser man dock att de var precis som vi. De förstod att de levde i en ny tid men förmådde aldrig genomskåda sina illusioner, skapade av det kulturella arvet och en självförhärligande nationalism.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.