Vårt behov av företagare
Arbetslösheten stiger. Om lagda varsel utlöses hamnar den kanske på tioprocentsnivån. Det är en katastrof – för de enskilda som drabbas, och ett problem för ekonomin.
Det akuta eländet är inte oförklarligt. En internationell finansiell kris har fått efterföljder i den reala ekonomin, och sänkt efterfrågan över hela industrivärlden.
En viktig aspekt som inte funnits i debatten handlar om den svenska industrins struktur. Den är extrem. Tänk på ett champagneglas av den gamla sorten, med en bred kupa. Glaset ger en god bild av industrin. I toppen finns ca 25 stora företag som svarar för ca 50 procent av industrins produktion, och för långt mer av exporten. Det gör ekonomin sårbar: kring varje storföretag finns ett nätverk av underleverantörer, med storföretaget som dominerande kund. Om storföretaget får problem raserar hela nätverket.
Storföretagen arbetar i hård internationell konkurrens. För att överleva måste de ständigt rationalisera – det vill säga producera mer effektivt med färre anställda. Tänk på Ericsson som mer än halverat personalen.
De stora företagen kommer inte att anställa fler. Så var kan vi då finna källor till ökad sysselsättning?
Den ekonomiska analysen har flera förklaringar på arbetslöshet: strukturella förändringar, konjunkturfall, friktion – nya företag startas först efter att gamla läggs ned. Etc.
Men min gamle vän och lärare Sven Rydenfelt förklarade att huvudorsaken till arbetslöshet är bristen på företag; och detta beror på att entreprenörer i Sverige har svårt att starta företag med växtkraft.
Här ligger grundproblemet i svensk ekonomi. Företagande förutsätter ett eget kapital. Men med skattetrycket hindrar staten effektivt människor med idéer att spara ihop pengar för att starta ett företag.
Men visst går det att skapa vettiga villkor för företagande. Först: inrätta privata investeringsfonder, så att alla kan skattefritt spara säg ett basbelopp (för närvarande 42 800 kronor), eller två, som insats i eget företag. Sedan: alla som startar eget företag bör få skattefritt sätta av säg tjugo basbelopp så att företaget får en hygglig kapitalbas. Vidare: aktieutdelningar och reavinster på aktier som återinvesteras ska skattebefrias – så att vi kan få en kapitalbildning för investeringar som genererar produktion, och inkomster.
Detta är mycket enkelt – om bara den borgerliga regeringen kan frigöra sig från sina socialdemokratiska fördomar.
En grundlig titt i Sveriges ekonomiska historia visar att det är företagen som skapat tillväxt och byggt välståndets grunder. Socialdemokratin har alltid sett företagarna som partiets fiender. Är det inte dags för den borgerliga regeringen att avsluta detta fiendskap – det som förstör Sveriges ekonomi?
Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.
