Varav hjärtat är fullt talar munnen
Det man tänker på talar man om. De man tänker på och talar om är det som det blir något av. Det man pratar om blir ens identitet.
Socialdemokratin talade i de två senaste valrörelserna mycket om a-kassa och sjukkassa. Men det visade sig inte vara där merparten av medborgarna ville känna sig tillhöriga. Framtiden byggs inte så. Socialdemokraterna betraktades som ett bidragsparti. Och det blev en borgerlig allians som regering. Sedan har man haft svårt att ta sig ur bilden som bidragsparti. Förrän kanske nu.
Här i Trelleborg har Trelleborgsalliansen blivit ett lastbilsparti. I TA:s ledare i lördags gavs ett tioårsperspektiv på Trelleborgspolitiken. Det visar sig inte vara någon större skillnad om det är sossepolitik, s+m-politik eller en borgerlig allians.
Tänk om man talat om en stad med lång och framgångsrik teknikhistoria, om en kommun med världens bästa åkerjordar, om milslånga sandstränder, om trevliga invånare i en trevlig stad, om ett mångbesjunget Söderslätt. Om hjärtat varit fyllt av dessa tillgångar, och om man talat om dem, då hade det i stället blivit identiteten. Då hade koncentration, kraft och engagemang lagts på detta i stället.
Tänk om man tänkt på och talat om Smygehuk? Jag var där häromdagen, där är fint tack vare de unika tillgångar som finns där, sydliga udden, ängen, flintstenarna, kalkugnen, fyren, rökeriet och magasinet. Allt detta fanns för tio år sedan, för tjugofem år sedan också. Då öppnades Smygehuk som besöksmål på initiativ av dåvarande riksdagsledamoten Per Olof Håkansson. Då ville man något. Nu?
Hur kunde det bli så här? Hur kunde ett eller två rederiers meddelande om att eventuellt skaffa 40 meter längre färjor leda till allt detta? Kommunfullmäktige beslutade att muddra upp rännan, flytta ut vågbrytarna. Men allt det andra? Flytta hamnen utan att ha ordnat tillfarten dit. Sedan bakvägen tvinga fram en ”lösning” med en ny ringväg. Det finns kommentarer på TA:s nätsidor som säger att ”alla städer vill ha en ringväg”. Jag trodde alla städer ville ha ett trevligt stadscentrum och en ljuvlig boendemiljö. Man möts av en aningslöshet och omedvetenhet.
Andra städer flyttar industrihamnar, men inte till nya centrala lägen utan utanför. Från Sassnitz till Mukran, från Köpenhamn centrum till Malmö norra, från Karlskrona centrum till Verkö. I Helsingborg arbetar man med nedgrävningar. I Göteborg har hamnen flyttat från Göta älv ut till Skandiahamnen. I Trelleborg flyttar man hamnen från ett centrumläge till ett annat.
Vi talar om och koncentrerar oss på det som ligger oss varmt om hjärtat. I Trelleborg verkar det vara hamnen. Där lägger man kraften, engagemanget och pengarna.
