Tredje gången gillt för Putin

Eftersom man inte kan väljas till president mer än två gånger i rad i Ryssland har Putins förre premiärminister Dimitri Medvedev innehaft presidentposten den senaste mandatperioden. I stället har Putin varit premiärminister under Medvedev.

Ombytta roller alltså, men ingen har egentligen tvivlat på var den verkliga makten har legat. Och nu är det dags för Putin att åter inneha makten, även på pappret.

Visserligen finns det ytterligare fyra presidentkandidater, men ingen av dem förväntas kunna besegra Putin. Det rör sig mestadels om marginella figurer som kommunistledaren Ziuganov och ultranationalisten Zjirinovskij. Den ende som kan betecknas som västerländskt demokratisk, Grigorij Javlinskij, blev underkänd av den centrala valkommissionen och tillåts inte ställa upp i valet.

Det senaste parlamentsvalet, som hölls i december i fjol, förväntades också ge en klar seger till Putins och Medvedevs maktparti Enade Ryssland, men partiet fick trots många anklagelser om valfusk inte ens hälften av rösterna, något som verkar ha chockat makthavarna i Kreml.

Dessutom fick det förmodade valfusket många ryssar att för första gången på länge gå ut på gatorna och protestera mot valresultatet och kräva omval. Tiotusentals ryssar har under de två senaste månaderna demonstrerat, trots att de vet att det är riskabelt.

Efter en tids handlingsförlamning verkar emellertid Putin och den ryska statsledningen vara fast beslutna att inte lämna något åt slumpen i det kommande presidentvalet. Förutom att ha underkänt Javlinskijs, och många andras, kandidatur, har de också sett till att tusentals ryssar deltar i organiserade demonstrationer till stöd för Putin.

Putin försöker också få kontroll över de få kvarvarande fria medierna. Det innebär att de övriga presidentkandidaterna får ännu svårare att nå ut, så svårt att många ryssar inte känner till några andra kandidater än Putin. Putin nedlåter sig heller inte till att debattera mot någon av sina kandidater, för att på så sätt osynliggöra dem ännu mer.

Det är tragiskt att Ryssland trampar samma stigar mot ett mer auktoritärt samhälle som nästan alla sina grannländer i det forna Sovjetunionen. Om man undantar de baltiska staterna styrs de flesta forna sovjetrepubliker mer eller mindre auktoritärt.

Ett mer demokratiskt Ryssland kunde ha haft makt att vara en förebild åt sina grannländer, men det tycks snarare som om Ryssland hämtar inspiration från länder som Vitryssland, där Lukasjenko styr med järnhand. Eller kanske från den kommande melodifestivalarrangören Azerbajdzjan, där Ilham Alijev snart styr sitt tionde år som president, efter att ha efterträtt sin far Gejdar Alijev.

Tjugo år efter perestrojka och glasnost har Ryssland åter slagit in på fel väg.