Så talade Obama

Kritiker påpekade att Richard Nixon reste till Kina 1972, trots det förtryck och den terror Mao stod för. Varför skulle då inte USA kunna tala med Iran?

Mot denna bakgrund var det intressant att ta del av president Barack Obamas Nobelföreläsning i Oslo. Mycket riktigt lyfte han fram Nixons resa till Peking som ett positivt exempel i amerikansk utrikespolitik. Genom att öppna förbindelserna med USA kunde Kina inträda på den väg som lett till att miljoner människor lyfts ur fattigdom.

Under Bushs tid hade de så kallade neokonservativa ett stort inflytande. Många av dem var förmodligen naiva i sin syn på möjligheterna att sprida demokratin globalt. Den så kallade realism som Nixon representerade på 70-talet blev dock ofta alltför cynisk. Och det har funnits farhågor att vi efter Bush skulle få en återgång till denna typ av realpolitik.

Obama gjorde emellertid sitt bästa i Nobelföreläsningen för att lugna de oroliga. Han menade att man inte måste välja mellan ”realism” och ”idealism”. En långsiktig fred kan inte uppnås om regeringar kränker yttrandefriheten och inte låter folket välja sina ledare.

Demokratier krigar inte med varandra. Obama klargjorde att USA alltid kommer att stödja personer som Aung San Suu Kyi i Burma, liksom de som kämpar mot förtrycket i Zimbabwe eller Iran. De mänskliga rättigheterna är inte specifikt västerländska utan universella.

Obama uttryckte sin vördnad för pacifister som Gandhi och Martin Luther King. Men han konstaterade också att en amerikansk president inte enbart kan drivas av deras principer. Förhandlingar har inte imponerat på Hitler eller al-Qaida.

Samtidigt påpekade han att USA inte bara skall slåss för sina ideal utan också måste leva upp till dem. Därför var det nödvändigt att stänga Guantánamolägret.

Kommer Obamas Nobelföreläsning att gå till historien? Några helt originella tankar innehöll den väl inte, och det var knappast heller att vänta. Hur eftervärlden kommer att bedöma föreläsningen beror naturligtvis i stor utsträckning på om Obamas politik blir framgångsrik. Om detta vet vi ännu inget, vilket är ett skäl till att Nobelpriset till honom måste betraktas som förhastat.

Vi får hoppas att Obamas uttalanden om att mänskliga rättigheterna är universella kommer att vägleda honom också framöver. Och att han i sin iver att ha goda relationer till Ryssland och Kina inte glömmer dem som kämpar för frihet i dessa länder.

David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess