Annons
Nyheter

Så enkelt löses USA:s kris

"Our leaders are the finest men, and we elect them again and again.”
Nyheter • Publicerad 22 oktober 2013

Det är temat I en visa av Tom Paxton jag hört för länge sedan. Den verkar fortfarande aktuell. Först när USA stod vid randen av ”fiscal cliff” i sista minuten kunde politikerna i kongressen enas om en kompromiss som räddade USA från risken att kanske inte kunna betala en del av räntan på sina skulder. Hur kunde det gå så långt?

En utgångspunkt för politisk debatt och opinionsbildning är att politikerna är idealister. De arbetar för det goda. Alltså är de bättre än sina väljare. Den engelske filosofen Bertrand Russell, som skapade den moderna matematiska logiken, ombads under rösträttsdebatten i England att formulera ett strikt logiskt argument för demokratin. Hans svar var: I en demokrati kan de valda politikerna inte vara dummare än genomsnittsväljaren, ty annars blir de inte valda.

Annons

Detta argument är relevant för ett system med majoritetsval i enmansvalkretsar. Vad jag hörde i onsdagens partiledardebatt får mig att tvivla på att det också gäller för det svenska systemet med proportionella val i stora valkretsar. De amerikanska ekonomerna James Buchanan och Gordon Tullock lanserade i boken ”The Calculus of Consent” teorin att politiker är vanliga människor, innerst inne, med incitament att maximera röstetal. Svenska politiker protesterade bestämt mot detta.

Politikerna i USA har satt det egna partiets intressen före nationens, och världsekonomins. I det här perspektivet tycker jag att Buchanan och Tullock inte hade så fel. Medierna flödar av spekulationer om följderna av ett finansiellt stup. Och journalister älskar katastrofer. Men problemet i det här fallet är inte ekonomiskt utan politiskt; de amerikanska politikerna har svårt att kompromissa.

USA är världens starkaste ekonomi. Statsskulden motsvarar BNP, budgetunderskottet är 4 procent av BNP. Om vi bortser från katastrofartiklarna i DN och SvD, och gör ett räkneexperiment, så finner vi:

Skatternas andel av BNP i USA är cirkra 30 procent. Alltså finns marginal för skattehöjning. Privat konsumtion i USA utgör 70 procent av BNP, och den är en stabil skattebas. En federal omsättningsskatt på 10 procent på all privat konsumtion skulle ge cirka 1 000 miljarder dollar per år. Det skulle eliminera underskotten i statsbudget och bytesbalans på sammanlagt cirka 1 000 miljarder dollar. Även om utgifterna överstiger intäkterna skulle denna skatt på 10 år reducera statsskulden med 30 procent. I takt med att skulden går ner faller räntorna, investeringarna och BNP kan gå upp, och skuldkvoten faller.

Det vore synd att vi ska ut jordens undergång i förskott för att senatorerna inte har lärt sig räkna. I USA skulle Jan Björklund haft en stor uppgift.

Petter Birgersson
Nils-Eric Sandberg
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons