Rotlöshetens utmaningar
Stadsmissionens Sussa Johnsen säger att ”det känns som om vi skulle kunna växa hur mycket som helst”. En viktig förklaring till att allt fler unga söker hjälp antas vara att terapin har blivit avmystifierad, det är inte längre särskilt märkligt att gå till en psykoterapeut.
Samtidigt för en psykologstudent fram en annan förklaring i samma reportage. Studenten menar att det är avsaknaden av ett socialt sammanhang som är anledningen till att unga istället söker sig till terapin. ”Man har inte så tät kontakt med sin släkt … Det skapar tomhet när man inte har kontakt med sin historia”.
Utan att ha belagt studentens förklaring till den ökade terapikonsumtionen kan jag ändå konstatera att den ligger i linje med samhällsvetenskaplig forskning på andra områden.
Under slutet av 1990-talet tillsattes stora offentliga maktutredningar i Danmark och Norge. I slutrapporterna från båda utredningarna konstaterades att de danska och norska samhällena hade genomgått en genomgripande individualiseringsprocess. I det danska fallet talades det till och med om ett hyperindividualiserat samhälle.
Individualiseringsprocessen innebär att individens potentiella makt har stärkts, men samtidigt har också dess utsatthet tilltagit. För många har makten stärkts genom en mer omfattande valfrihet med större möjligheter att forma sitt eget livsprojekt, frikopplat från gamla sociala sammanhang och konventioner.
Utifrån dessa möjligheter kan individer med efterfrågade resurser, till exempel kunskapsmässiga eller sociala, bygga nya sammanhang och nya nätverk. Samtidigt innebär frikopplingen från ursprunget med dess sociala trygghet en utsatthet när livsprojektet havererar, inte minst för de individer som har svaga resurser i utgångsläget och som inte lyckats ersätta det gamla sammanhanget med något nytt.
Om den tilltagande efterfrågan på terapi verkligen är en indikator på rotlöshet i samhället står vi onekligen inför en utmaning. Rimligen är en sådan rotlöshet en utmaning för samhället i stort, men inte minst är det en utmaning för samtliga politiska partier.
Givet de skilda ideologiska utgångspunkterna kan förvisso några partier ha lättare att möta individualiseringens utmaningar, men inget parti kan gå förbi frågan; hur bygger vi ett samhälle där individen ges fortsatt stor makt att i frihet forma sitt eget liv, samtidigt som vi förebygger rotlöshet och utsatthet?
Douglas Brommesson är universitetslektor i statsvetenskap.
