Rationalitet i skattesystemet?

Frågan har utlöst en debatt nästan lika intressant som förvirrad. Högavlönade socialdemokrater förklarar att avdraget är för dem ideologiskt otänkbart, varför de utnyttjar det endast av ekonomiska skäl.

Några kräver att ledande socialdemokrater ska leva som de lär. Det är knappast ett rimligt krav.

Låt mej förklara något om bakgrunden till debatten. Mitt resonemang kan verka underligt eftersom det delvis handlar om principer, som är helt artfrämmande för svensk skattepolitik. En princip innebär att skatten baseras på en regel som är genomtänkt, begriplig och konsekvent tillämpad. Principer är uttryck för logiskt tänkande och förekommer därför sällan i svensk beskattning.

Först en detalj som är viktig och därför bortglömd i debatten. En socialdemokratisk regering införde rot-avdrag för byggtjänster. En borgerlig regering införde rut-avdrag för hushållstjänster. Syftet var i båda fallen att öka sysselsättningen. Därmed erkände båda regeringarna indirekt att skattetrycket håller nere sysselsättningen. Ingen finansminister ville givetvis erkänna detta, ens under tortyr (en metod som jag dock ogillar, av principiella skäl).

Staten tar ut höga skatter på sprit och tobak för att minska efterfrågan på sprit och tobak. Och staten tar ut höga skatter på arbete för att ...

Debatten började med ett ekonomiskt seminarium i Almedalen för mer än tio år sedan. Ann-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi, tog upp ett resonemang om tjänstesektorn. Hon påpekade att den är svag i Sverige, och att det beror på de höga skatterna på arbete: först hög inkomstskatt, sedan hög löneskatt (som för desinformationens skull kallas arbetsgivaravgifter), och sedan 25 procent moms. (I Sverige betalar man moms på skatten.)

Med detta skattetryck kan tjänstesektorn inte utvecklas. Sysselsättningen faller trendmässigt i industrin. Ska den totalt hållas uppe måste den öka i tjänstesektorn. Men där finns inte den produktivitetsökning som i industrin kan kompensera för skatterna.

Ann-Marie Pålsson föreslog att hushållen ska beskattas efter samma regel som företag. Det innebär: skatten ska tas endast på nettoinkomsten, efter avdrag för alla kostnader som är en förutsättning för inkomsten. Ett exempel: om barntillsyn är ett villkor för att föräldrarna ska kunna arbeta så ska kostnaden för barntillsynen vara avdragsgill. Etc, etc.

Rot- och rut-avdragen är halvlyckade kompromisser. Det vore bättre om regeringen försöker analysera skattesystemet (svårt, men kanske inte omöjligt) och sedan introducera företagsbeskattningens princip i skatten på hushåll. Resultatet skulle bli ekonomiskt rationellt – och därmed väcka förvåning, tvivel och arga protester.

Nils-Eric Sandberg är före detta ledarskribent i DN och publicist i filosofiska och ekonomiska ämnen.