Kyrklund följde inga trender

Även om omdömena fälldes med en viss glimt i ögat kan man inte säga att de var i Kyrklunds anda. Kyrklund var en skeptiker, som tyckte illa om stora ord och metafysik. Hans skepticism var förmodligen en anledning till att hans produktion blev så begränsad till omfånget. Hans böcker var tunna och utkom alltmer sällan, allra bäst var han nog i sina noveller.

I mitten av 1990-talet hörde jag honom föreläsa på Filosofiska institutionen på Göteborgs universitet. Som scenpersonlighet var han lysande. Sin vana trogen uttryckte han sig kortfattat, medan andra föreläsare behövde åtminstone en timme var han klar på en kvart.

Efter föreläsningen fick han en fråga om sin syn på djurs rättigheter. Kyrklund läste då upp en fabel ur sin bok ”Om godheten”(1988). Ett lamm predikar för ett lejon om den universella godheten. Lejonet tar intryck och bestämmer sig för att inte äta upp lammet. Lejonet svälter därför ihjäl. I solidaritet väljer också lammet att svälta sig till döds. Kyrklunds sätt att besvara frågan väckte en viss ilska hos de församlade filosoferna.

Kyrklund hade ingen vilja att vara politiskt korrekt eller följa några trender. År 1988 deltog han i en debatt i Svenska Dagbladet om huruvida antika klassiker, som Vergilius ”Aeneiden”, är aktuella idag. Kyrklund menade att frågan är felställd. Skälet till att vi skall läsa gamla verk är, enligt Kyrklund, att de inte är samtida. Hur människor tänker idag vet vi, det kan vara intressant att få reda på hur människor tänkte i en annan epok. Jag läste artikeln som 16-åring, och blev djupt imponerad.

När jag var yngre dyrkade jag Kyrklund, idag kan jag känna att det finns ett behov också av en kritisk läsning av honom. ”Om godheten” är skriven på en lysande prosa, men innehållet är inte oproblematiskt.

Kyrklund menade att godheten ända sedan antiken varit på frammarsch och kommit att omfatta allt fler grupper. Han var inte lycklig över den utvecklingen. Kyrklund menade att de största katastroferna - krig, förföljelse och folkmord – orsakades av människor som slogs för en god sak och därför inte skydde några medel. I detta ligger naturligtvis mycket sanning. Men genom att beskriva godheten som något ont hamnade Kyrklund - precis som alla relativister – i motsägelser.

Kyrklund var inte en filosof med uppgift att formulera sammanhängande teorier. Hans storhet låg på ett annat håll. Med en sällsynt konsekvens höll han fast vid de stora perspektiven.

David Andersson är författare och redaktör på tidkriften Axess.