Kommunal korruption

Vem vet var regeringens nya förslag att höja gränsen för direktupphandling från 270 000 till 500 000 kronor kan leda till. När tjänstemännen inte lika ofta behöver starta en process enligt Lagen och offentlig upphandling (LOU) – där alla företag bjuds in och bäste man vinner – kan de välja mer fritt. Och nog kan man ana att det bakom kommunhusets väggar finns en och annan som lockas att missbruka sin position. De är ju trots allt människor.

Över 1,2 miljoner svenskar jobbar åt stat, kommun och landsting, varav 120 000 administrativt. Kanske som utredare, kommundirektör eller inspektör. Flotta titlar, minsann. ”Pappersvändare” skulle min pappa lastbilschauffören kallat dem. Men de gör säkert en del nytta också, mer än att flytta papper från en sida till en annan på skrivbordet. Med tanke på att de svenska kommunernas totala budget ligger på 529 miljarder och landstingets på 270 miljarder – pengar som de ”bett” oss om och som vi snällt redovisar i deklarationen – får vi hoppas att byråkraterna sköter sig.

Varje år upphandlar de för över 600 miljarder kronor, dessa enskilda tjänstemän med feta plånböcker som bestämmer vilka företag som ska få sälja sina varor och tjänster. Just nu söker till exempel Trelleborgs kommun en spillvattenledning vid tomatodlingen. Städ-, papper- och plastprodukter sökes till Sjöbo, och i Hässleholm behöver kommunen entreprenörer för färdtjänst, sjukresor och tjänsteresor.

Målet med LOU är dels att hitta ett smartare och billigare sätt att hantera kommunens alla uppgifter. Man borde därmed kunna lita på att damerna och herrarna i kommunhusen skulle arbeta med medborgarnas bästa för ögonen, noggranna med att följa reglementet, så att det blir rättvist. Men icke. Den som googlar på orden ”felaktig upphandling” får drygt 11 000 träffar.

För ett par år sedan gjorde Kriminalvården felaktiga upphandlingar för 5,7 miljarder kronor. Miljarder alltså, inte miljoner. Förra året dömdes Region Skåne av Hovrätten att betala 1,5 miljoner för fel vid upphandling av produkter för mätning av blodsocker. Och en upphandling av ett nytt ekonomisystem i Bromölla fick nyligen rött kort av förvaltningsrätten.

LOU-upphandlingar som går snett tenderar att reta upp företag och hamna i tidningen. Direkta upphandlingar har däremot få koll på, trots att de sägs stå för 73 procent av all upphandling. Få invånare traskar in på kommunen och ber att få se dokument; det finns roligare saker att göra. Få företagare känner sig försmådda och redo för kamp; de kanske inte ens vet om att upphandlingen ägt rum. Och med tanke på hur lokaltidningsnedläggningar får redaktionerna att se ut som kalhyggen, finns inte längre samma granskning därifrån.

”Bovar! Banditer! Byråkrater!” ropade Kapten Haddock en gång. Det kanske är att ta i, men nog har de makt, de osynliga. De ovalda.

Carolin Dahlman är liberal skribent.