Jag hatar att städa

Den stackars pjäs som Mona Sahlin skickade till Agenda för att ge svenska folket, och Maud Olofsson (C), klara besked om Socialdemokraternas inställning till avdrag för hushållsnära tjänster. Rut-avdraget, kallat. Och karln säger: ”För min del så har jag valt att få ihop mitt livspussel på andra sätt, och jag tror att det är bra också att ibland göra ett handtag hemma.”

Till och med min mamma, som inte är så värst politiskt intresserad, tyckte att det var magstarkt.

Och Luciano Astudillo svettades, fumlade med retoriken en stund till, och lyckades till slut komma till kontentan att Miljöpartiets ståndpunkt är viktigare för Socialdemokraterna än Socialdemokraternas. Typ.

Maud Olofsson har aldrig vunnit en debatt så lätt.

Nu var det visserligen inte Luciano Astudillos fel. Att debatten gick som den gick. Han var trots allt bara där för att, ironiskt nog, städa efter kollegorna.

Det började med att Mikaela Valtersson (MP) deklarerade i tv att rut-avdraget inte bör avskaffas så länge lågkonjunktur råder. Då slog sig Mikael Damberg (S) för bröstet och krävde fortsatta subventioner – men för barnfamiljer. Bollen var i rullning.

Tomas Östros (S) ropade förgäves: ”Beslut senare i vår!”.

Lars Ohly (V) skanderade ”Avdrag bort!”.

Peter Eriksson (MP) var kryptisk.

Och Mona Sahlin var sedvanligt okonkret: ”Vi kommer förändra det”, sa hon.

Tala om rödgrön röra.

Som grädde på moset publicerade Aftonbladet (av alla tidningar) en kartläggning över vilka prominenta socialdemokrater som gladeligen utnyttjar rut-avdraget. Kort sagt: de flesta.

Vilket inte är det minsta anmärkningsvärt. Egentligen.

Anti-kapitalister kan veckohandla brieost och Rioja utan att någon så mycket som höjer ett ögonbryn. Däremot kan dedikerade miljöpartister inte köra stadsjeep. Det handlar om att välja sina hycklerier.

Men det är inte hyckleriet som är det intressanta. Inte de rödgrönas oförmåga till definitivt ställningstagande heller (tvärtom är det något vi vackert fått vänja oss vid).

Det intressanta är att man med gott samvete vill inskränka en smärre yrkeskårs möjligheter till jobb. I ett tidevarv av ekonomisk kris. Då man dessutom kritiserar alliansregeringen för att de inte lyckas dämpa arbetslösheten.

En del statistiker menar att rut-avdraget är överskattat. Att det inte alls genererar så många jobb som förespråkarna vill hävda.

Ska jag vara ärlig så skiter jag i de exakta siffrorna. Jag hatar att städa. Hade jag levt på mer än CSN-smulor hade jag också anlitat städhjälp. Och ett jobb är ett jobb och varje jobb är en arbetslös stackare mindre.

Jag kallar det win-win-situation.

Oscar Sundell är fristående skribent.