Handla, förvandla och förhandla
Oavsett om man drivs av idealitet och söker makten för att förvandla samhället eller har mer egoistiska motiv för att gripa den, så måste man ständigt väga av om man skall driva igenom egna idéer eller förhandla och dagtinga.
Offentligt bekänner sig politiker alltid till lyssnandets och förhandlandets principer. Få skulle öppet erkänna en vilja att utöva makt. Ändå är det klart att ledare i stora organisationer från tid till annan måste hävda både sig själva och sin uppfattning mot angrepp, som inte sällan är led i en maktkamp mer än försök att ändra partiets politik. Den, som då inte tar strid utan ger efter, kommer snart att finna sin ställning försvagad.
När Mona Sahlin först annonserade en valallians med Miljöpartiet och strax därefter tvingades välkomna även Lars Ohly på grund av påtryckningar i partiledningen, innebar detta en förödmjukelse som kommer att få långsiktiga konsekvenser. Hon visade i den processen en personlig svaghet. Hade hon vågat ställa en kabinettsfråga skulle ingen i det läget ha kunnat anfalla henne. Det var helt enkelt omöjligt att offentligt avrätta partiledaren så nära inpå ett förestående val. Ingen hade vågat ta på sig det ansvaret.
Men det medförde också att Lars Ohly har en guldsits när det gäller att kunna hävda sina önskemål i de förhandlingar som de rödgröna nu genomför. Dels kan han luta sig mot det uppenbara stöd som finns i den socialdemokratiska partiledningen, dels kommer Mona Sahlin att vara bakbunden i förhandlingarna även på annat sätt.
Det skulle vara något av en katastrof för Socialdemokraterna om den rödgröna alliansen spricker före valet och i lika hög grad för Mona Sahlin personligen. Hennes trovärdighet som lämplig ledare för landet skulle avsevärt försämras. Ändå skulle det kanske vara möjligt för henne att bilda regering, men det beror i så fall på om Miljöpartiets uppgång fortsätter. Når MP upp mot 13 procent kan Socialdemokraterna göra ett uselt val och kanske ändå bilda regering, även utan Lars Ohly.
Men för stunden har han fritt fram att idka utpressning i en rad frågor, som driver politiken till vänster. Beslutet att avskaffa rut-avdraget är en sådan fråga. Den trolige utrikesministern vid en valseger, Urban Ahlin (S), gjorde nyligen ett uttalande om vår säkerhetspolitiska situation, som uppenbart bäddar för besparingar inom försvaret. Också det en av Vänsterpartiets kärnfrågor, där klassisk socialdemokrati aldrig skulle ha gett dem ens ett lillfinger.
Självfallet finns det gränser för hur långt Ohly kan driva sina ståndpunkter. Men än har han anledning att le och känna tillförsikt i förvissning om att motparten sitter med svaga kort.
För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.
Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.
