Hägglund borde lära av historien
Nu senast framförde socialminister Göran Hägglund den åsikten i Almedalen. Hans förslag är att sjukvården ska förstatligas och landstingen läggas ner. Göran Hägglund verkar okunnig om att stora delar av sjukvården historiskt har varit statlig men successivt överförts till landstingen.
Mentalsjukvården överfördes till landstingen 1967 och genomgick därefter en lång reformeringsprocess. Staten har också varit huvudman för högspecialiserad vård. Fram till 1982 var Karolinska Universitetssjukhuset statligt rikssjukhus för högspecialiserad sjukvård, då överfördes sjukhuset till Stockholm läns landsting. Sjukhuset var kraftigt nedslitet på grund av bristande underhåll.
Statens förhandlare berättade för mig att det var den bästa affär han gjort åt staten. För 700 miljoner i ersättning tog Stockholms läns landsting över ett eftersatt fastighetsunderhåll på 3 miljarder kronor.
Det är lätt att föreslå ett förändrad huvudmannaskap fast problemen ofta har andra orsaker. Problem som har sin orsak i bristande finansiering eller dålig organisation.
Fram till slutet av 80-talet bidrog staten till investeringarna i universitetssjukhusen. Det skedde via NUU-nämnden, Nämnden för universitetssjukhusens utbyggande, bidraget skulle vara 25 procent av investeringskostnaden. Nämnden hade aldrig pengar så det räckte, utan viktiga investeringar sköts framåt i tiden till landstingens frustration med tanke på att inflationen var mellan 10 och 15 procent. Situationen var ohållbar och NUU-nämnden avvecklades.
Historiskt sett har staten lämnat ifrån sig ansvaret för fler verksamheter än man tagit över. Oftast har verksamheten i statlig regi nått vägs ände genom dåligt underhåll och när underhållsansvaret blivit akut har man lämnat över ansvaret till någon annan. Bakgrunden till ett sådant agerande tror jag vi kan finna i den statliga budgetprocessen.
Staten har ingen balansräkning utan bara en resultaträkning. Lite förenklat kan man säga att staten inte har någon investeringsbudget utan bara en driftsbudget. Det innebär att om staten tar över sjukvården ska den tävla om resurserna, med en upprustning av försvaret, ett eftersatt järnvägsunderhåll, kampen mot arbetslösheten och eventuellt nya jobbskatteavdrag. Det är knappast troligt att staten skulle göra de investeringar i SUS som Region Skåne planerar.
För dem som arbetar inom vården och befinner sig i en pressad situation kan Göran Hägglunds förslag verka lockande, men inget talar för att staten skulle bli en bättre huvudman än landstingen.
Historien visar att det snarare är tvärtom.
Bengt Holgersson är medicine hedersdoktor, före detta landstingsråd och tidigare ordförande för Landstingsförbundet.
