Frusna tåg och resenärer

En sån som dreglar över inredningsdetaljer i de äldre tyska sovvagnarna, och som i timmar kan sitta och drömläsa tågtidtabeller: Tänk att ta tåget från Istanbul till Teheran ... finns det någon tågförbindelse mellan Casablanca och Tunis ... bara måste ta tåget från Paris till London genom tunneln ...

Att tågpendla mellan Malmö och Lund är inte direkt romantiskt, men oerhört praktiskt. Det tar tolv minuter från station till station. Tågen går hela tiden. I alla fall i teorin. I praktiken är det annorlunda. Jag vet inte hur många gånger under februari månad jag svurit över försenade eller inställda tåg, iskalla fötter och över den enorma trängseln på tågen. Plötsligt står man där, inträngd och utanför en illa fungerande toalett. Då känns tolv minuter som en evighet.

Varför Skånetrafiken under den alltid för skånska tåg så svåra vintertiden väljer att reparera ett stort antal vagnar samtidigt som Malmö station byggs om, det vet jag inte. Jag kan bara konstatera att resultatet är ett stort antal resenärer som börjar fundera på att ta bilen istället för den mer miljövänliga tågtrafiken. De som rest med SJ under den här perioden går nog i samma tankar.

Nu är nog inte detta ett specifikt svenskt problem. När jag häromveckan skulle ta nattåget från Köpenhamn till Basel fick vi drygt åttahundra nattklädda resenärer efter två timmars stopp strax efter start veta att hela tåget var trasigt. Vi fick stiga av, ta ett pendeltåg och sedan buss vidare mot Hamburg och därefter vidare. På hemresan till Köpenhamn kommenderades återigen alla resenärer att lämna tåget eftersom loket var trasigt.

Varför bryter tågtrafiken samman? Tål tåg inte kyla? Är underhållet eftersatt? Handlar det om ägarstrukturen?

Ingen kan styra över vädret, men det är snöigt och kallt varje år i Norden. Ett modernt järnvägsnät kräver både underhåll och beredskap för väder som inte är ”uppehåll”.

Statsvetarprofessorn Marie Demker skrev ett läsvärt inlägg i Svenska Dagbladet häromdagen, där hon pekade på att staten abdikerat från ansvaret för ett fungerande järnvägsnät. Istället är det efter bolagiseringen nu aktörer på en artificiell marknad som ska se till att det fungerar. Demker efterlyste en långsiktig, offensiv och blocköverskridande politik när det gäller all infrastruktur. Både snabb virtuell kontakt och fungerande järnvägsnätverk i hela landet behövs i ett modernt samhälle. Att det 2010 exempelvis inte finns en tågförbindelse mellan Kristianstad och Ystad eller pendeltåg mellan Malmö och Bjärred är för mig helt oförståeligt.

Infrastrukturminister Åsa Torstensson borde lyssna på Demker, men också fundera över hur alla de personer som vill använda sig av miljövänliga tåg inte ska tappa förtroendet för kollektivtrafiken.

Pernilla Ståhl är frilansskribent och medarbetare på Sveriges Radio.