Europaval gynnar småpartier
Nästa år är det första gången som Sverige går till val till både Europaparlamentet (EP) och nationellt – till riksdag, region- och kommunförsamling – under ett och samma år. Och inte nog med det: tidsperioden mellan EP-valet och det ”vanliga” valet är mycket kort, bara 112 dagar.
I vanliga fall brukar EP-valen tilldra sig begränsad uppmärksamhet. Senast det begav sig, 2009, låg valdeltagandet på 45,5 procent. Det var den högsta noteringen sedan Sveriges EU-inträde och över genomsnittet för EU-länderna. Men i jämförelse med de nationella valen, som brukar ha ett valdeltagande på en bra bit över 80 procent, är det inte mycket att skryta med.
Medias bevakning och rapportering av EP-valen är normalt en bråkdel av vad vi ser i samband med de svenska valen, och partiernas kampanjande likaså. Under supervalåret lär det dock se annorlunda ut. EP-valet kommer att tjäna som en viktig upptakt till höstens val.
Exakt vad det innebär för valdeltagandet och partierna kan vi bara sia om (någon empirisk erfarenhet av tidigare fall i svensk kontext finns ju inte), men en intressant aspekt att fundera över är vad det kan innebära för småpartierna. EP-valen har en historia av ett öppet möjligheternas fönster för partier utanför riksdagen.
2004 blev tvärpolitiska och EU-kritiska Junilistan tredje största parti i det svenska EP-valet och 2009 tog sig Piratpartiet in i EP. Partiet fick först ett mandat, men efter att antalet platser i parlamentet utökats fick det ytterligare ett. När Junilistan och Piratpartiet prövade lyckan i riksdagsvalet 2006 gick det mindre bra: de fick båda under en procent av rösterna.
Att de kom in i Europaparlamentet säger dock något: svenskarna är mer benägna att rösta på något nytt i det sammanhanget. Det kan bero på att EP-valet ses som mindre viktigt och att man därmed har ”råd” att testa något annat. Det kan också bero på att man i det här sammanhanget kan bortse från eventuella strategiska beräkningar om vilken regering ens röst bidrar till.
I EP-valet 2009 noterade två andra partier hyfsade resultat: Feministiskt initiativ fick 2,2 procent och Sverigedemokraterna 3,3 procent. Som bekant kom sedan SD in i riksdagen med god marginal året därpå. SD fanns visserligen representerat i ett antal kommunala församlingar innan partiet tog sig in i riksdagen, men EP-valet tjänade onekligen som ett viktigt avstamp för partiet inför 2010 års val.
Med en så pass kort tid mellan de två valdagarna som det är nästa år, kan ett bra valresultat för ett icke-riksdagsparti i EP-valet möjligen öka chanserna i riksdagsvalet. Lyckas man föra fram sina profilfrågor och väcka intresse för dessa i EP-valet, kanske fler väljare som tilltalas av partiet håller fast vid det också i september nästa år.
