Ett fattigare och farligare Ryssland
Efter att EU tog fram ett sanktionspaket som är tänkt att få kännbar effekt på Rysslands ekonomi har den ryske presidenten Vladimir Putin nu gett svar på tal: importen av olika jordbruksprodukter från EU, USA och en rad andra länder kommer att stoppas under ett helt år.
Nu lär åtgärderna snart märkas av för såväl europeiska företag som ryska konsumenter. Men det vore naivt att hoppas på snabba effekter vad gäller Rysslands agerande i Ukraina. Att säga ”okej, jag ger mig” och ge efter för västvärldens påtryckningar skulle signalera svaghet, något Putin inte har råd med.
För EU är den stora utmaningen att tänka långsiktigt – långt förbi den pågående krisen.
Ett krux med sanktioner är ju att de förändrar de långsiktiga relationerna mellan länder.
Den ryska medelklassen och eliten känner av tradition mer närhet till Väst än till Öst – det märks inte minst i gatubilden i de europeiska storstäderna, där de ryska turisterna blivit ett självklart inslag.
Men om EU:s sanktioner visar sig effektiva ökar incitamenten för Ryssland att stärka sitt oberoende – något som redan märks i president Vladimir Putins agerande.
Medan EU-länderna har försökt diversifiera sina energiinköp för att förlita sig mindre på rysk olja och gas har Ryssland förflyttat sitt fokus österut.
Sedan tidigare är det känt att Putin planerar att bygga upp en euroasiatisk union, mellan Ryssland och en rad postsovjetiska länder. I slutet av maj skrev Putin under ett avtal om att ryska Gazprom årligen ska leverera 38 miljarder kubikmeter sibirisk naturgas till Kina under 30 år, ett avtal som beräknas vara värt otroliga 2 600 miljarder kronor.
Ryssland och Indien håller på och förhandlar om en naturgasledning från de ryska Altaibergen till nordvästra Kina och sedan vidare till norra Indien, ett projekt som ska ta fem år att bygga och beräknas kosta närmare 274 miljarder kronor.
Det ryska parlamentet har också beslutat att skriva av 90 procent av Nordkoreas skulder som tack för ett avtal om att bygga en ledning från Sakhalin genom Nordkorea till Sydkorea. Om samtliga dessa pipelines blir verklighet kommer en tredjedel av mänskligheten att förlita sig på rysk olja och gas.
Vad betyder det för EU? Just nu, inte mycket. Att stärka sanktionerna var i praktiken det enda alternativet efter nedskjutningen av Malaysian Air-planet över Donetsk-regionen i Ukraina den 17 juli. Men det gäller också att utforma sanktionerna smart, så att det finns incitament för ryska företag att åter vända sig mot Väst när relationerna en gång normaliseras. Hela världsekonomin skulle förlora på ökad splittring och isolation. Och ett Ryssland som långsiktigt drar sig undan från EU och USA kan bli både fattigare och farligare.
