Entreprenören och byråkraten

Nätterna innan hade varit långa och tunga, alla tankar snurrade i ett enda stort, osäkert virrvarr ... vågar jag? Kan jag? Här?

Nu 12 år senare, med facit i hand, kan jag se att det var ett bra val. Jag har från dag ett levt till 100 procent på mitt företag. Jag har aldrig haft någon deltidstjänst, inga rika föräldrar eller rik man som kan försörja mig, tyvärr kanske man ska säga. Eller tack vare?

Vägen fram till i dag har varit allt annat än lätt och rak. Jag fick många hejarop, många klappar på axeln men också många otydliga och undvikande svar från myndigheter. Om det var för att jag var 22 år och kvinna eller om det hade varit likadant för en man på 45 år, det vet jag inte. Men det tuffaste har varit drömmen om ett kontor utanför hemmet som började gro i mig när jag var 24 år, hade en timanställd och full beläggning i företaget. Det var trångt och jobbigt att sitta hemma varje dag och jobba. Visionen var ett stort företagshus med två våningar och 200 kvadratmeter. Det handlade även om att göra något positivt för byn där jag bodde – mitt Brantevik. Så levande och vibrerande på sommaren och så stillsamt och öde på vintern. Vi satte oss vi skissbordet och började rita på vårt dröm – företagshus – tänk att skapa ett levande ”mediahus” i Brantevik. Hur blir det bättre än så?

Men motgångarna började direkt. Jag var tvungen att fråga kommunen fyra gånger om en tomt i Brantevik innan en dörr öppnades då jag skrev ett direkt och personligt brev till dåvarande stadsarkitekten i Simrishamns kommun – Bengt Celander. Han skrev ett mejl om att han ville träffa mig för att diskutera, äntligen en dörr som öppnats, någon som inte direkt sa nej – jag var överlycklig. Jag tackar Bengt än idag, för att jag är där jag är, inte med ett stort företagshus men väl med en liten ateljé i Brantevik, en kreativ, liten mötesplats med många personer igång med olika arbeten samtidigt.

Här ser man vikten av tillmötesgående tjänstemän som inte säger nej utan som vill hitta lösningar istället för hinder. Följande år möttes jag av ännu fler, tyvärr ofta mindre tillmötesgående tjänstemän, mycket byråkrati och svågerpolitik. Envishet verkar vara något man bara måste ha om man ska verka i denna region, vara ung och kvinna.

Jag önskar mig ytterligare lite större variation och utbyte bland politikerna, i alla fall i Simrishamns kommun. Det behövs nya idéer, ny energi och nya tankar. Man kan inte bara klaga på att det är svårt att få ungdomarna att engagera sig, vi måste göra det politiska systemet intressant och attraktivt för unga.

Jag tror på en ljus framtid med en skön mix av människor i alla åldrar och med olika ursprung, nu kör vi!

Frida Jönsson är egenföretagare i Brantevik