Ekonomi och skattelogik

Problemet är att exporten har ökat markant de senaste decennierna. Lång tid utgjorde exporten en tredjedel av bnp. De senaste tio åren har den ökat – innan krisen kom var exportandelen 52 procent av bnp, den högsta siffran i Sveriges historia.

När den internationella konjunkturen går ned, som nyligen, faller omvärldens efterfrågan på svenska produkter. Alltså faller då produktion, vinster, sysselsättning i svenska exportföretag. Om Thomas Östros ska hindra detta måste han föreslå FN att uppmana alla medlemsländer att tvinga sina medborgare att köpa svenska produkter. Möjligen kommer då FN att lägga motsvarande krav på svenska konsumenter.

Regeringen har sänkt skatterna på låga inkomster. Det finns ett principiellt argument för detta. Det extrema skattetrycket har flyttat makten över inkomsterna från medborgarna till politikerna. Grundlagen säger att staten ska garantera medborgarna sysselsättning – men den säger inte att medborgarna har rätt att få inkomsten av sysselsättningen.

Men fungerar skattesänkningarna som konjunktur­stimulans, så att ökad köpkraft sätter fart på ekonomin?

Facket och politikerna har drivit upp arbetskraftskostnaderna våldsamt. Enligt min kalkyl, byggd på SCB, ökade arbetskraftskostnaden för en genomsnittlig industriarbetare 1971–1981 med 268 procent. Hans reala nettolön ökade med sex procent.

Skatter och ”solidarisk” lönepolitik slog ut konsumtionsvaruindustrin, som var personalintensiv och därmed sårbar för kostnadsökningar. Nästan all produktion av konsumtionsvaror har försvunnit. Allt av kläder, hemelektronik, fritidsartiklar kommer från import. En ökning av privat konsumtion riktas nästan helt mot import. Konjunktur­stimulansen hamnar helt i Sydostasien.

Många hushåll vill kanske köpa tjänster, för att mildra pressen på dubbelarbetande föräldrar. Men Sverige har en försvinnande liten tjänstemarknad. Förklaringen ligger i beskattningen: de som vill köpa tjänster har lite pengar kvar efter skatt, och tjänster är extremt dyra – köparna måste betala först nettoinkomsten, sedan inkomst­skatten, så 34 procents löneskatt, och ovanpå det 25 procents moms.

Storföretagen hårdrationaliserar. Den marknad som kunde växa, och ge service och sysselsättning, vore tjänstemarknaden. Men den är hindrad av skatterna.

Regeringen har infört rot-avdrag för byggtjänster och ett avdrag för hushållsnära tjänster. Just de här avdragen är ett bevis på att skatterna på tjänsterna är för höga. Annars skulle avdragen inte införts.

Anders Borg bör gå en kurs i logik.

Nils-Eric Sandberg är f d ledarskribent i DN och publicist i ekonomiska och filosofiska ämnen.