Drömmen om imperiet är evig
Hur är det möjligt att ett folk som lidit under tsarer och kommunistdiktatorer valt att rösta fram en ledare som Vladimir Putin?
Under årens lopp har jag letat efter svar i ett stort antal artiklar och böcker – sådana som ingående beskriver Sovjets och Rysslands historia, som fogar samman personer och årtal till fängslande berättelser.
Men ingen lyckas skildra de stora sammanhangen på ett så gripande vis som journalisten Svetlana Aleksijevitj. För att kunna skriva sviten Utopins röster har hon under ett par decennier rest runt i de forna sovjetrepublikerna och intervjuat människor: unga och gamla, kvinnor och män, makthavare och maktlösa, demokrater och stalinister. Nu har dussintals, kanske hundratals av dessa intervjuer samlats i den 650 sidor långa ”Tiden second hand – slutet för den röda människan”.
Ibland kompletteras texterna av ett namn, en yrkestitel eller plats, men större delen av boken består av anonyma berättelser. Röst läggs till röst, fragment till fragment.
Resultatet skulle ha kunnat vara förvirrande. Men att läsa Tiden second hand är istället som att stiga ned i en mäktig flod, det är omtumlande, man översköljs av känsloupplevelser och kommer ut på andra sidan med en ny förståelse för vad det inneburit att uppleva Sovjets sönderfall och det moderna Rysslands födelse.
Människorna hon möter är inte sällan nostalgiska och motsägelsefulla. De kan i ena stunden berätta om svält och terror, för att i nästa längta till barndomens parader och Stalinkult.
Att verkligheten ofta var brutal gjorde inte drömmarna mindre högtflygande – tvärtom verkar lidandet ha gjort att många klängt fast desto starkare vid de storslagna idéerna. Tankarna på imperiet och de sovjetiska framstegen var det som gav mening åt alla uppoffringar. Och nu, när Sovjet imploderat och sovjetmänniskornas barn lever nya liv, inriktade på självförverkligande, återstår endast besvikelse.
”Ingen kommer att kunna inbilla mig att livet bara går ut på att äta gott och sova. Eller att en hjälte är någon som köpt något på ett ställe och sedan säljer det tre kopek dyrare på något annat. Det är vad man nu försöker få oss att tro. Slutsatsen blir att alla som kämpat för höga ideal och offrat sina liv för andra varit dumbommar. Nej! Så får det inte vara!”
Alla är förstås inte Sovjetnostalgiker. Men även demokratikämparna är desillusionerade.
”Vi var redo att dö för våra ideal. Att gå ut i strid. Men så började ett ”Tjechovliv”. Utan historia. Alla värden hade gått förlorade, utom livets värde. Nu var det nya drömmar: att bygga ett hus, köpa en fin bil, plantera en krusbärsbuske...”
Tiden second hand ger ingen enkla svar. För den som hoppas på demokrati i Ryssland är den deprimerande läsning. Men för den som vill skaffa sig en bättre förståelse för människorna som upplevt det sovjetiska imperiets sönderfall är den oumbärlig.
