Det omöjliga är möjligt
”Är du från Sverige? Då ska du vara stolt! Ni svenskar visade att det tillsynes omöjliga är möjligt, när ni från bara karg vildmark byggde Amerika!” säjer min bordsgranne Joe Grant född 1908 i svenskättlingarnas norra USA.
Det var över 1,2 miljoner svenskar som flydde fattigdomen i Sverige med förhoppningar om ett bättre liv västerut. De flydde svält, politiskt och religiöst förtryck. I rättvisans namn var det inte bara svenskar, utan invandrare från hela världen som idag är stolta amerikaner.
Min bordsgranne fortsätter prata om Sverige med en fräsch entusiasm och ett imponerande perspektiv. Våra vägar råkar mötas i Riyadh dit han första gången kom 1945 som pilot för det Boeing DC-3 som Franklin D Roosevelt gav som gåva till Kung Ibn Saud.
Joe har sett Kungadömet Saudi Arabien utvecklas från sandöken till dagens olje- och industrination på två generationer. Visserligen en hel del olja med i spelet, men ”allt är möjligt” upprepar Joe. Han menar att det finns något gemensamt i ”InShalla”- filosofin - det ordnar sig om Gud vill - och ”No problem”–filosofin.
Kan vi i Sverige inspireras av andras stolthet över sitt land och samtidigt se styrkan i att ha en kulturell mångfald? Kanske vi skapar problem när vi praktiserar relativism?
Relativism är en åskådning som hävdar att värden och värderingar är relativa. Kulturrelativism är en inställning som intas av välmenande svenska politiker och debattörer som söker separatlösningar för invandrare, vilket kanske får motsatta effekter i att det väcker missunnsamhet och irritation, exempelvis djurrätt och Halal-slakt.
Globalt diskuteras detta mycket, inte minst sedan FN-resolution L-12: ”Combating defamation of religions” antogs och uppmanar stater, regeringar och organisationer att motverka förtal mot religioner. Bakgrunden är islamofobin efter den 11 september 2001, men risken är att sådan relativism tar fokus ifrån handlingen som bör vara det som diskuteras och inte om personen kallar sig muslim, hindu, ateist, kristen eller jude. Att hänvisa till religion eller kultur ska inte vara ett sätt att komma undan med ett odemokratiskt synsätt.
Det är möjligt att vara mer stolt, tänker jag, inspirerad av min till sinnet så ungdomlige nyfunne vän. Kanske vi inte längre ska ge främlingsrädda socialkonservativa Sverigedemokrater monopol att berömma Sveriges historia och stolta sjunga nationalsången.
En stolthet över våra rötter, våra värderingar (utan att tvinga andra hoppa små-grodorna), vår jämställdhet, vårt öppna sekulära samhälle där alla har möjlighet att välja sin egen väg, i balans med en respekt för alla som råkar vara här, kan ge både styrka och ro till nationssjälen såväl som till spegelbilden.
Vanja Berggren är lektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad och verksam vid King Saud Abdelaziz University for Health Sciences, Riyadh, Saudiarabien.