Annons
Nyheter

Dags att summera Obamas politik?

I början av juni 2009 skrev jag om president Obama, efter det att han i sitt tal i Kairo tydligare än någon tidigare amerikansk president öppnat för en politik som kunde bygga en fred mellan israeler och palestinier.
Nyheter • Publicerad 23 april 2010

Jag tillfogade då den misstrognes alla tvivel om vad som skulle kunna uppnås. Nu tycks det vara dags att summera vad Obama hittills åstadkommit i frågan.

Som man kunde förutse angrips han för närvarande av alla Israelvänliga krafter i USA. Han beskylls för att föra en Israelfientlig politik och påstås (utan grund) ha förolämpat den israeliske premiärministern Netanyahu vid dennes besök i Washington nyligen. Denna desinformation bär förstås sannolikhetens prägel.

Annons

Obama tycker nog lika illa om Netanyahu, som president Clinton efterhand gjorde när israeliska löften visade sig sköra som såpbubblor. Obama måste ha blivit uppretad över de förolämpningar, som den israeliska regeringen utsatte vicepresident Biden för vid dennes ankomst till Israel den 10 mars. Knappt utkommen ur flygplanet möttes han av beskedet att Israel tänkte öppna nya områden för bosättningar, bland annat i östra Jerusalem.

Varje ny bosättning på Västbanken är ett brott mot den FN-resolution som förbjuder bosättningar på detta område, som Israel ockuperar sedan 1967. Den som studerar kartan öster om Jerusalem kan dock lätt se varför Israel fortsätter sin nuvarande bosättarpolitik.

Mellan bosättarområdet Mishor Adoumim, som ligger öster om östra Jerusalem, är det bara tio kilometer till Döda havet. Nära stranden löper den enda väg som förbinder det palestinska Jeriko med de södra delarna av Västbanken. Men även längs den vägen finns sju mindre israeliska bosättningar och således minst sju vägspärrar att passera för de palestinier som ämnar sig söderut.

Det är svårt att inte se bosättningarna i Jerusalem och öster därom som medvetna steg vilka långsamt leder till att Västbanken i praktiken helt delas. Varje hus som byggs i detta område blir en liten spik i den kista där en tvåstatslösning kommer att begravas.

Netanyahus demonstrativa likgiltighet inför Obamas försök att hitta en lösning på konflikten tyder på att han tror sig ha stöd av starka politiska krafter i Washington. Hittills fortsätter också det amerikanska ekonomiska och militära hjälpen till Israel som vanligt.

Obamas tal i Kairo förra året tydde på en insikt om att islamsk terrorism kan bemästras först när Palestinakonflikten bilagts. Det är därför en blodig ironi att USA sänder 30 000 fler soldater till ett nästan förlorat krig i Afghanistan och samtidigt mer vapen och bistånd till Israel.

Detta säger oss möjligen att det är hotet om iranska kärnvapen som nu tvingar palestinierna att än en gång skjuta drömmen om en egen stat på framtiden.

För övrigt anser jag att Gotland måste försvaras.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.

Mattias Karlsson
Bo Pellnäs
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons