Från näsprov till besked
1. Ett näsprov tas på patienten med en provsticka.
2. Stickan läggs i ett provrör med koksalt och skickas till viruslaboratoriet.
3. Provet får ett klistermärke med ett nummer, ett nummer som kopplas till remissen från vårdinrättningen och som gör det möjligt att hålla reda på vilket prov som kommer från vilken patient.
4. Vätskan i provröret förs över till ett förvaringsrör. Ett par gånger om dagen för Mattias Nyman eller någon annan av de biomedicinska analytikerna över vätskan med en pipett. De utför arbetet i ett dragskåp och med skyddskläder och handskar för att inte bli smittade av eventuella virus.
5. Vätskan utsätts för starka kemikalier i en stor maskin, vilket gör att viruset släpper ifrån sig sin arvsmassa, sitt RNA: "Det här blir inträdesbiljetten för hela verksamheten", säger Anders Widell, överläkare på viruslaboratoriet i Malmö.
6. RNA fördelas av en robot på en platta i en ny maskin. Plattan förseglas med en plasthinna och ställs sedan i centrifugen för att se till att alla små droppar landar i botten. Det handlar om tusendelar av en millimeter i varje hål.
7. Plattan sätts in i en maskin som mäter hur viruset reagerar på temperaturväxlingar, mellan 95 grader och 50 grader. Ju snabbare arvsmassan reagerar desto mer virus finns det i provet.
8. Ett diagram visar hur viruset har reagerat. Nu kan man se om patienten är smittad av influensan eller inte. Resultaten förs över till ett protokoll som matas in i datorn. Läkaren på viruslaboratoriet godkänner analysen och skickar iväg provsvaren.
9. Överläkaren Anders Widell har hittills ringt till alla vårdinrättningar där patienter blivit positivt testade för den nya influensan, men det går inte att göra framöver tror han. De som är uppkopplade till labbets datasystem kan gå in och se provsvaren för sina patienter i databasen. Även Smittskyddsinstitutet får provsvaren.
