Yoga förgyller livet för Lena

Trelleborgaren Lena Rosvall älskar dagarna tillsammans med Peter och dagarna som börjar på mattan. Man kan se Lena i olika övningar på yogamattan lite varstans i omgivningarna kring Gislövs strandmark så här års.

– Jag brukar ta med mig mattan ner till havet och yoga där, säger hon och beskriver omgivningarna kring sitt hem med superlativ.

De dagar Lena börjar arbeta tidigt går hon upp halv fem på morgonen. Hon vill börja dagen med en själslig och mentalt lugn stund. Lena tycker om morgonstunden och att få tid för sig själv. Årets alla dagar inleds på samma sätt.

– Jag börjar alltid morgonen med böljeandning. Man jobbar med tarmarna och masserar dem genom andningen. Det händer något i kroppen och man blir pigg med en gång. Vissa dagar gör jag andningen i sängen och vissa gör jag den på yogamattan.

Efter övningarna sätter Lena igång med träning. Antingen blir det morgonpromenad eller yoga. Under sommarmånaderna, efter träningen, dukar hon upp för långfrukost på altanen. Frukosten avslutas med att hon läser Trelleborgs Allehanda och löser sudoku.

– Därefter är min dag fullkomlig! understryker Lena med ett leende.

För Lena är yogaövningarna en nödvändighet för att må bra och träningen har blivit en livsstil.

– Yogan förenar kroppen och själen. Det är lugnt och stillsamt och var och en utgår från sin egen kropp. Det handlar om att lära känna kroppen, fokusera och komma ner i varv.

Lena tränar inte bara i sin ensamhet eller tillsammans med sina döttrar. Hon är själv instruktör sedan många år tillbaka.

– Jag började tränade tidigt. Det var instruktören, på Motionsklubben som det hette då, som upptäckte mig. Hon såg väl att jag följde med bra, hade taktkänsla och att jag hade utstrålning, förklarar Lena.

Idag är Lena tränare på Träningscentret i Trelleborg. Förutom yogan är hon även instruktör i core och dansaerobic.

– Jag tycker om att röra på mig. Träningen blir en kick och man kan inte vara utan den. Var och en får ta hand om sin hälsa och träningen gör att man håller sig ungdomlig och samtidigt rörlig. Kost intresserar mig också och det hänger ihop med träningen.

Lena är lyckligt gift med Peter sedan 22 år tillbaka. När hon pratar om sin man gör hon det med kärlek.

– Jag kände direkt att det var han med stort H. Han är snygg min man, konstaterar Lena nöjt.

För Lena är omgivningarna kring Kivik speciella. Det är där hon har sina rötter och många av sina barndomsminnen. Att hennes pappa drev butik har gett henne många minnesvärda stunder.

– En av hans butiker hette Centerlivs. Det var en stor fin butik i mina ögon. Det var alltid glada och trevliga människor som kom och handlade. Sedan var det populärt för mig som barn att gå ner till affären och äta godis, minns Lena.

– En gång Österlenbo, alltid Österlenbo, understyker hon.

Lenas kontakt med sin mor har alltid varit speciell. På påskafton gick hennes mamma bort vilket har påverkat henne mycket.

– Mamma finns med mig i mina tankar vart jag än är. Hon vårdades på palliativa avdelningen i Trelleborg. Det är änglar som jobbar där! Efter att mamma gått bort kände att jag ville vara en del av det. Att hjälpa de anhöriga precis som personalen hjälpte mig. Det är värt otroligt mycket.

Lena hörde av sig till avdelningen på lasarettet och förklarade att hon gärna ville jobba där. De frågade först om hon menade allvar men när de förstod att det var just det hon gjorde nappade de på hennes förslag. Chefen på Citygross, där hon arbetat de senaste 15 åren, gav henne tjänstledigt. Undersköterskeutbildningen som hon gick för många år sedan kom plötsligt till användning.

– Jag har jobbat hela sommaren, semester kan jag ta någon annan gång. För mig känns det bra att jobba där och det har varit lite lättare att bearbeta min mammas bortgång på det sättet. Det var där hon gick bort och det var där som jag och min bror turades om att sova om nätterna när mamma behövde oss där. Jag skulle gärna jobba inom vården i framtiden också.

Lena liknar arbetet inom sjukvården med sitt jobb som tränare.

– Det handlar om att hjälpa människor att må bra i kroppen. Det är otroligt betydelsefullt!