Rugbyspelare med stora framtidsvisioner

Redan efter nian gav Peter sig ut i arbetslivet. Han provade på allt ifrån svetsning till bakning.

– Det var definitivt bättre än att gå i skolan, säger han med eftertryck.

Efter militärtjänstgöringen började han jobba som dörrvakt och de senaste tio åren har han fått fler och fler uppdrag, även om arbetsuppgiften numera går under benämningen ordningsvakt.

– Under en lång period var jag ordningsvakt på Valen, det trivdes jag jättebra med. Där har jag tagit många snattare… Valen var en intressant arbetsplats där det hände mycket. Jag har jobbat på Casinot i Malmö också och det var en upplevelse. Tack vare alla övervakningskameror är där väldigt lugnt men arbetspassen är långa och svåra att kombinera med livet med barn.

MFF:s hemmamatcher och arrangemang som Oktoberfesten nu i helgen är andra tillfällen då Peter rycker in som ordningsvakt, i det senare fallet ideellt.

– Visst händer det att man får ta mycket skit som ordningsvakt. Folk ser inte den första incidenten utan bara den andra när vi griper in och då tycker de att vi användr"övervåld". Det är ju lite tråkigt när det blir så. Men jobbet är framför allt väldigt socialt. Man träffar mycket folk och det trivs jag med, fortsätter Peter.

Vid sidan om jobbet som ordningsvakt har Peter alltså nu återvänt till skolan. På Komvux läser han upp sina betyg med målet att läsa vidare. Till vad vill han inte avslöja än.

– Det fina med studierna är att det ger mig mycket tid tillsammans med min son Noah. Jag känner att jag ska försöka prioritera min dotter Tindra som bor hos oss varannan vecka mer också, fortsätter Peter.

Två gånger i veckan pusslar han in hockeybockey i schemat.

– Jag spelar med räddningstjänsten och det är megaroligt. Det är ett härligt gäng och fysiskt hårt men med många goda miner.

Fast det är egentligen en helt annat sport som ligger Peter varmast om hjärtat – rugbyn.

– Jag började sent. Jag var 23 år. Innan hade jag hoppat runt mellan olika sporter. Provat på taekwondo, hockey och fotboll, men så nästan tvingade min lillebror Marco med mig upp och prova och jag blev fast. Rugby är den bästa sport som finns, inte minst för att det inte finns några huliganer, finns de så är de väldigt få, även internationellt sett.

Just den här säsongen har ju inte precis varit Pingvins.

– Det var otur att vi trillade ner, suckar Peter och fortsätter:

– Vi skulle ha förvaltat matcherna bättre, det är lätt att vara efterklok. Jag hoppas att vi tar oss upp igen, Pingvin hör inte hemma där nere. Grabbarna är bättre än så.

Peters blivande fru Lina Sivenius är också rugbyspelare, på samma position som Peter och de träffades genom klubben.

– Tyvärr har jag inte sett henne spela så mycket eftersom vi turas om att ta hand om barnen, förklarar han.

Själv har Peter spelat i danska Fredriksberg under en tid och han har en dröm om ett utbyte mellan klubbarna.

– Jag skulle vilja se ett träningssamarbete mellan klubbarna, det tror jag att båda hade vunnit mycket på.

Trots att Peter fyller 40 år idag känner han att han har energi och motivation att fortsätta spela en säsong till.

– Om jag inte får möjlighet att gå in i rollen som tränare eller domare, funderar han.

– Jag släpper inte rugbyn, det är som ett gift i blodet.