Köttmästaren som ville bli konditor

– Fast egentligen drömde jag om att bli konditor, berättar Niclas.

Därför valde han att börja på Värnhemsskolan i Malmö efter att ha gått på Bäckaskolan och Vannhögskolan i Trelleborg där han växte upp.

– Det ironiska är att min vän Douglas, som då var butikschef på Toppen, uppmanade mig att välja styckarutbildningen istället för konditor under det andra året. Han menade att det alltid kommer att finnas jobb i köttbranschen. Men jag höll fast vid min dröm, fortsätter Niclas.

– Jag tyckte att ”fy rått kött, det vill inte jag jobba med”.

Nu var det inte bristande intresse som fick honom att sadla om efter två år på La Strada.

– Jag fick mjölallergi och min dröm gick i kras, förklarar Niclas.

Under somrarna hade han jobbat på Åhléns i Malmö där pappa Nils-Ove var lagerchef.

Niclas kände att det var skoj med handel och kontaktade därför Douglas på Toppen i Höllviken.

– Det visade sig att de behövde styckare, fortsätter Niclas med ett snett leende.

– Vilken ironi va?

Efter ett år som lärling tog Niclas över köttavdelningen i butiken som på den tiden låg inne i byn.

– 1991 flyttade vi ut till våra nya lokaler och jag fortsatte som köttansvarig. 1997-1999 tog jag mittmästarbrev, det är jag lite stolt över.

I utbildningen ingick en del praktiska moment, men även ekonomi och ledarskap.

– Det var fem olika seminarier och jag fick bland annat göra kalkyler och räkna på köttåtgång och vinstmarginaler utifrån vår egen butik, förklarar Niclas och tillägger:

– Det var två lärorika år, det var det verkligen.

Efter ytterligare några år som köttansvarig fick han en av två tjänster som butikschef.

– Där är det nu. Jag ansvarar för färskvarorna. Jobbet innebär mycket administrativt arbete men jag styckar en del också. Det är ju kundkontakten som är det roliga! Efter 20 år inom köttbranschen vill jag inte släppa det helt, samtidigt är det skönt att göra något annat. Eftersom vi styckar allt kött i butiken blir det tungt för kroppen efter några år.

Att Niclas trivspå sitt arbete råder det ingen tvekan om.

– 21 år och det är fortfarande lika rolig, ler han.

Faktum är att det var på arbetsplatsen han mötte kärleken Marie-Louise.

– Hon sökte jobb, men Paul som var chef då hade inte tid att göra intervjun så jag fick göra det.

–Det sa klick från början och dröjde inte många veckor innan vi insåg att vi hör ihop. Det var julen 1998. I maj -99 flyttade jag från Trelleborg. Ett år senare gifte vi oss och i juli samma år föddes Oliver, fortsätter Niclas.

De delar fortfarande samma arbetsplats, men det har aldrig känts som något problem.

– Vi jobbar inte på samma avdelning så det funkar jättebra. Det är verkligen guld att bo så nära jobbet att man kan cykla dit. Det betyder mycket för oss.

Även om Niclas inte kan leva sin dröm som konditor händer det att han stiger upp klockan 6 en ledig dag och ägnar en hel dag åt att fylla frysen med vetebullar och frallor.

– Sådana dagar är riktigt, riktigt härliga. Oliver tycker om att hjälpa till och för mig är det ren avkoppling. Det är inte många som förstår det, men vi njuter av olika saker, konstaterar Niclas med ett leende.