"Jag har nog blivit lite mer hönspappa"

Efter ett yrkesliv som lastbilschaufför är Svenne sjukpensionär sedan sju år tillbaka.

-Från början var det en väldigt jobbig tillvaro men man vänjer sig och får försöka hitta ett sätt att leva, en vardag så nära det normala som möjligt, även om jag är handikappad och sjuk efter en arbetsplatsolycka 1995, förklarar Svenne.

Det positiva är att han och Kevin får mer tid tillsammans.

-Fördelen med att bli pappa vid 50 är att man har mer erfarenhet. Men jag tror också att man bryr sig mer ju äldre man blir. Samhället har ju förändrats mycket, det blir bara hårdare och hårdare. Jag tror att jag har mer tålamod nu och tänker efter mer.

Svenne började köra lastbil redan på 1970-talet. Under nästan alla år körde han på Italien, vilket innebar många resor genom Europa, forna DDR och andra tidigare öststater.

-Det finns tusentals historier, skrattar Svenne och tar sig för pannan.

-Om fortkörningar och poliser, de hade sina egna idéer. Och om hutlösa köer vid gränser, det var många papper och mycket omständligt. När man väl var nere i Italien och skulle förtulla kunde det ta två-tre dagar. Nästan varje gång fick man svaret "domani" – kom tillbaka i morgon!

Svenne virrar på huvudet åt alla minnen och beskriver tillvaron som lastbilschaufför som ett sätt att leva.

-Varje resa kunde ta upp till tre veckor. Lastbilen blev mitt andra hem och mitt första äktenskap jobbade jag bort.

Han berättar att det var många svenskar som körde på Italien då.

-Det finns otroligt många trevliga ställen utanför Milano. I Gorgonzola fanns en bensinstation i en trevägskorsning och där brukade vi stanna och äta på en restaurang. Vi hittade smultronställen i hela Europa där vi chaufförer träffades. Man visste alltid vart man skulle köra för att träffa andra.

Svenne ler åt sina minnen.

-Det italienska folket är så charmigt. De är helt annorlunda än oss svenskar, det är en skillnad som natt och dag, konstaterar han.

Arbetsgivarna varierade under de 30 år som Svenne låg ute på vägarna. På 80-talet hade han egna bilar.

-Men det blev för mycket stress och inte tillräckligt lönsamt, förklarar han.

I slutet på 1990-talet körde Svenne sin sista resa.

-Jag saknar det mycket, säger han med ett visst vemod i rösten.

-Men jag saknar det som egentligen inte finns längre, det vill säga sammanhållningen. Åkerinäringen har utarmats, svenskarna kör inte längre, konkurrensen har blivit för hård, precis som skattetrycket.

Förutom sonen ägnar Svenne tiden åt sina stora intressen – bilar och musik.

-Bilar har varit ett stort intresse sedan jag fick körkort. Jag har haft en del riktiga amerikanska 1950- och 1960-talsbilar. Nu är pensionen för liten, så jag har ingen idag. Det kräver dessutom någonstans att ställa den, att parkera på gatan går ju inte…

Via nätet lyssnar Svenne på musik. Som avkoppling eller som bakgrund när han städar.

-Jag är allätare. Gillar allt ifrån 50-talslåtar till dags dato. Det görs mycket fin musik nu också. Men visst är det nostalgi att sitta och lyssna, tillägger han med ett litet leende.