"Jag älskar min koloni"

Hon betraktar de höga gula blommorna och berättar att de kommer från barndomshemmet på Österlen.

– Jag brukar ta med mig sticklingar lite här och där. De här hade jag vid min gamla koloni, förklarar Inga-Lill och tittar närmare på sitt gullris och konstaterar att de är mycket vackra att sätta i bukett.

Den prunkande, välskötta kolonin på Sjöviksområdet i västra Trelleborg, har varit familjen Hanssons i tre säsonger. Innan dess hade de en lott på Sommarfrid, koloniområdet bakom Akka, där de omsorgsfullt vårdat lotten i 28 år. Inga-Lill älskar kolonilivet och så här års besöker hon blomsterprakten minst en gång om dagen.

– Det händer att jag klär på mig och cyklar till kolonin direkt efter frukosten men ibland har jag lite att ordna med där hemma och då blir det lite senare. Men jag längtar hit och jag är nyfiken på vad som har hänt med blommorna. De måste vattnas varje dag och ofta har det kommit upp nya.

– Jag tycker om de flesta blommor men om jag måste välja en favorit blir det nog dahlior. Titta så vacker den är, ler Inga-Lill och visar stolt upp en av dem.

Från den rödmålade trästugan hörs dragspelsmusik och i den lilla boden intill kokar Inga-Lill eftermiddagskaffet och fyller en färgglad bricka med blåbärsmuffins hon bakat tidigare under dagen.

– Jag tycker om allt som har med hushållsarbete att göra och jag älskar att laga mat och baka.

När Inga-Lill var 61 år bestämde hon sig för att sluta jobba. Under 40 år arbetade hon inom äldrevården och när hon tänker tillbaka på sitt yrkesliv gör hon det med glädje.

– Jag känner sådan tillfredsställelse angående mitt jobb. Jag har alltid tyckt om att ta hand om äldre människor, jag trivdes väldigt bra med det. Att ta hand om blommor påminner lite grann om det. Man får mycket tillbaka. Jag brukar prata med mina blommor också, skrattar Inga-Lill.

Det bästa med att vara pensionär är att kunna ägna mer tid till de saker som är roliga, berättar Inga-Lill. Förutom sin koloniträdgård, har hon många intressen - sång, musik, tid med barnbarnen och cykelturer är några av dem.

– Jag har inte några blanka dagar. Mina barnbarn bor 10 min här ifrån så du kan ju tänka dig hur ofta de kommer hit. Mitt äldsta barnbarn tycker om att prata, så det brukar vi göra mycket när vi ses. Alice som är 13 kommer ofta för att fika, det tycker hon om. Och lilleman - Harald - kommer till mig varje onsdag och då ska han baka, säger hon och förklarar att det färgglada strösslet som pryder fikabrödet kommer från inspiration av Harald.

Inga-Lill trivs med livet och ser optimistiskt på det.

– Det finns aldrig en stund som jag inte vet vad jag ska göra med och det finns inte en enda stund som är mörk!

Inga-Lill är uppvuxen i Skillinge på Österlen. Hon flyttade hemifrån redan som 15-åring, alldeles för tidigt konstaterar hon såhär 50 år senare. Det var jobb som lockade då hon lämnade det gamla fiskeläget för nya äventyr. Hon började arbeta på ett ålderdomshem i Höllviken 1960 och en tid därefter träffade hon sin man Gert.

– Vi gifte oss 1967 och fick vår dotter 1968. Året därefter flyttade vi från Höllviken till Trelleborg och där bor jag fortfarande - i samma lägenhet och med samma man, skrattar Inga-Lill.

Musiken som hörs i bakgrunden i koloniträdgården skvallrar om ett av Inga-Lills stora intressen. Redan som femåring väcktes intresset då hon fick syn på ett spännande instrument som tillhörde hennes bror.

– Dragspelet var tungt och jag orkade inte lyfta det så jag satte mig på knä och spelade. Intresset har funnit där sedan dess men jag skaffade inget eget förrän jag kom i 30-årsåldern. Idag spelar jag med i gruppen Durfåglarna. Där spelar jag durspel istället för dragspel. Det är lite svårare faktiskt.

Inga-Lill och bandet Durfåglarna gör regelbundna framträdanden. Förutom musiken sjunger Inga-Lill i ABF:s pensionärskör som också gör olika framträdanden.

Att Inga-Lill föredrar händelserika dagar är tydligt. Till hösten planerar hon nya utmaningar.

– Jag tänkte börja en datorkurs och lära mig lite om det också, skrattar Inga-Lill.