Annons
Nyheter

Handbollen är livet för Bertil

Den optimala 50-årspresenten skulle vara att se IFK Trelleborg spela SM-slutspel i handboll med Zanotti vid rodret. Men så blev det inte. ”Nej”, konstaterar Bertil Nilsson och suckar lite åt sin dröm. ”Det blev kval, men det klarade de ju som tur var.”
Det slår ett troget IFK-hjärta i hans bröst.
Nyheter • Publicerad 14 april 2010
Bertil Nilsson är IFK:are i hjärtat och alltid på plats när det är handbollsmatch på hemmaplan.
Bertil Nilsson är IFK:are i hjärtat och alltid på plats när det är handbollsmatch på hemmaplan.Foto: 

– Jag började spela handboll för IFK som 14-åring, minns Bertil, som först hade spelat hockey.

– Men jag var så mycket utvisad, så det var inte roligt. Dessutom var jag väl aldrig världsbäst på skridskor, skrattar han.

Annons

Efter att först ha fått smak på handbollen genom Kul i 5 och sedan spelat ett år i Stavsten hamnade Bertil i IFK:s mål.

– Det var ju ingen annan som ville stå, förklarar Bertil och erkänner samtidigt att det är en viss typ av människor som kan tänka sig uppgiften.

Bertil spelade fram till 1993 då yngste sonen Pontus föddes.

– Men 1988 tvingades jag göra ett uppehåll på 1,5 år efter att jag råkat ut för en brännskada på Gummifabriken där jag jobbade då, fortsätter Bertil och rullar upp höger tröjärm och blottar ett stort ärr.

Händelsen var inte helt odramatisk.

– Det var en fredag och jag blev inlagd på lasarettet här i Trelleborg för att opereras på lördagen. Men på lördagen föddes vår son Robin så operationen fick skjutas upp till söndagen. Carina låg på ena våningen på lasarettet och jag rakt under, berättar Bertil.

Armen blev återställd och inom handbollen var Bertil med tills laget tog sig till kval i division 1. Efter det engagerade han sig som ungdomsledare i alla tre barnens lag.

– Nu är jag bara lagledare för gubbalaget, men de är ju rätt unga de som spelar där idag, funderar han.

Till vardags rattar Bertil Hoffs möblers lastbil. Han kör ut möbler till kunder och hjälper till med monteringen.

– Jag var ganska skoltrött efter nian men gick tvåårig plåt- och svetsmekanisk utbildning. Drömmen var att bli brandman men betygen räckte inte. Min granne i Vemmerlöv där jag växte upp förbjöd mig att bli bilmekaniker eftersom han menade att det var skitgöra.

Annons

Jobbmöjligheter fanns det dock och efter att ha slutat skolan på fredagen började Bertil på Gummifabriken på måndagen.

– Det blev inget långt sommarlov, konstaterar han med ett leende.

Med avbrott för lumpen arbetade Bertil vidare på Gummit, men slogs en dag av tanken att han skulle få guldklocka vid 43 om han fortsatte.

– Då kände jag att det var dags att göra något annat och sökte mig till Kocks där jag fick jobb i brädgården. Det var så mycket lättare att få anställning på den tiden.

Via en chaufför fick Bertil sedan nys om att Sellbergs sökte folk och snart hade han en egen runda i Staffanstorps utkanter.

– Det var ett fritt och bra jobb. Många sa ”sopgubbar är väl hemma till middag” och visst kunde det vara så om jag jobbade undan. Men det var tungt också. På den tiden var det fortfarande säckar som skulle bäras och det var slitsamt, säger Bertil.

Han flyttade runt inom företaget under åren, men kände att det var jobbigt att pendla. 1995 sökte Bertil sig därför tillbaka till Gummifabriken. Men han kände att framtiden på fabriken var osäker.

– Så jag slutade faktiskt utan att ha ett nytt arbete att gå till, men det löste sig och 2002 började jag på Hoffs.

Fritiden ägnas just nu framför allt åt hunden Laban som är 18 månader och i behov av lydnadsträning. Ett annat intresse är matlagning.

– Jag grillar gärna. Helst inte korv, det går så fort att man knappt hinner dricka en öl, skrattar Bertil.

Annons

Sonen Robin är utbildad kock och Bertil tar gärna hjälp av honom i köket.

– Med facit i hand önskar jag att jag hade pluggat mer när jag var ung, säger Bertil utan att vara bitter.

– Jag hade gärna utbildat mig till kock, men på den tiden var det ju inga pågar som läste sånt.

Men det största intresset är sport och då framför allt handboll.

– Är det hemmamatch så finns jag på läktaren.

Nilla Andersson
Nilla Olsson
Så här jobbar Trelleborgs Allehanda med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons