Han söker svar i Normandie

– Jag är andra världskriget-freak och vi har pratat i en herrans massa år om att åka dit. Nu passade det bra, förklarar han.

Intresset och fascinationen har funnits med så länge Alf kan minnas. Det är framför allt krigets slutfas som fångat honom.

– Jag har läst många böcker i ämnet och så sitter jag ofta och zappar efter dokumentärer på tv, berättar han.

Nu ska han få se miljön på plats.

– Annika har vänligt tjatat på mig att jag ska läsa en guidebok så att vi vet var vi ska ta vägen när vi kommer dit, men jag har inte hunnit…

Förklaringen till det är att allsvenskans sista omgång spelades en vecka innan födelsedagen och att TFF:s hedrande femteplats gett tränare Westerberg annat att fokusera på.

– Jag har givetvis ett stort och djupt intresse för fotbollen. Det är ett privilegium att få träna på så här hög nivå och med så många väldigt motiverade människor. Alla jobb har sina sidor, men jag har oftast en bra vardag, summerar han.

Någon fotbollsnörd är Alf däremot inte.

– Nej, skrattar han. Jobbet räcker väl. Min dotter Marika missar inte en match med Machester United, men jag följer hellre serien Brottet. Den är spännande!

I sin ungdom spelade Alf både handboll och fotboll och han följer fortfarande handbollen så ingående det går.

– Det blir en tur till Malmö eller Ystad. Jag var på derby i Ystad och det var en härlig upplevelse att som åskådare få vara en del av atmosfären där. Nu är det ju snart VM i Malmö.

Unge Alf valde mellan att utbilda sig till idrottslärare eller journalist. I början på 1980-talet vikarierade han som idrottslärare samtidigt som han tillbringade söndagskvällarna på Trelleborgs Allehandas sportredaktion.

– Jag hade ett bra liv, tränade fotboll och jobbade och var ganska motvillig till att börja på Skurups journalistlinje när jag kom in där, erkänner han med ett leende.

I Skurup mötte han Annika och sedan rullade yrkeslivet på.

– Jag fick ett åtta månader långt vikariat på Barometern i Kalmar och tänkte att så länge ska jag väl stå ut i södra Norrland. Men vi stannade i 15 år. Det finns en del likheter mellan mina olika yrken. Att vara journalist blir också ett sätt att leva. När jag kunnat har jag fuskat inom tv och kommenterat fotboll på en betaltv-kanal. Men det går egentligen inte att kombinera. Varken med tanke på tid eller integritet. Men jag kan inte säga att jag saknar journalistiken, jag trivs med det jag gör.

För att stilla journalistnerven bidrar han till TFF:s årsbok.

– Det var vår ytterst driftiga marknadschef Barbro Bengtsson som drog igång det för tre år sedan. Det året hann vi inte bli klara till jul, men i år ska vi bli det. Det är ett hektiskt arbete!

För att koppla av ger Alf sig ut och springer.

– Jag är Christer Hallgren evigt tacksam för att han drog igång Sydkustloppet. Jag har egentligen alltid sedan jag var aktiv själv, haft ett behov av att träna. Ju äldre jag blir desto större blir behovet. Men loppet blev en bra morot och ett incitament för att jag skulle börja springa längre sträckor. Jag tycker om den typen av lopp, inte sådana som Broloppet utan i den mindre lokala skalan. Det är en härlig känsla att vara i god form!

Alf menar att det för hans del även handlar om trovärdighet i jobbet.

– När man jobbar med elitidrottsmän bör man själv vara i god fysisk form.

När Alf springer är han ifred med sig själv. Något sällskap vill han inte ha och absolut inte musik i öronen.

– Nej, protesterar han. Det skulle störa mig! När jag springer sorterar jag tankarna under ett par timmar. Får jag göra det tre-fyra gånger i veckan då mår jag bra.