Ger alltid järnet

Jobbet:

”Jag är uppvuxen på en gård utanför Svalöv och utbildad mig till växtodlingsagronom på Ulltuna. Det föll sig naturligt. Under några år jobbade jag som individuell rådgivare åt lantbrukare på Söderslätt, men har alltid haft ett stort intresse för bild och text. 2000 tog jag steget och började med information på Svalöf Weibull. Ett år senare startade jag eget med en kund och ett uppdrag, nämligen att göra en hemsida. Sedan har det rullat på fantastsikt bra. Att starta eget är det bästa jag har gjort. Jag har fått väldigt mycket uppskattning och jag har egentligen inte haft något tråkigt uppdrag. För fem år sedan tog jag ett aktivt beslut att börja jobba mer med fotografering för att se om det gick att köra det kommersiellt. Det är nog det jag är mest stolt över. Nu jobbar jag halvtid som fotograf. Jag är en av två redaktörer för en facktidskrift och jobbar med många olika uppdrag till företag i lantbruksbranschen. Jag har kontor hemma, men sedan ett år tillbaka hyr jag även in mig på Lime i Klågerup, var jag är beror på dagsformen. Att jobba här hemma ger en behaglig arbetsro och eftersom jag har kontakt med så mycket människor i jobbet är det inga problem att sitta själv på kontoret tvärtom. Att jobba hemma och kunna ta emot barnen när de kommer hem ger nästan en känsla av hur det var på mina föräldrars tid. Det känns roligt när jag tänker på att jag fyller 50 eftersom det känns som om jag bara precis har börjat med det här. Jag vill bara lära mig mer. Det är en fräck känsla. Fotografering är ett hantverk man kan hålla på med hela livet. Det känns befriande.”

Familjen:

”Marie och jag träffades på en av gårdarna där jag var rådgivare på mitt första jobb efter universitetet. Jag är väldigt glad för att vi träffades, hon är fantastisk! Marie är herrskräddare och har sin verksamhet här hemma. Vi har samma bakgrund från landsbygden men har båda landat i kreativa jobb. Tillsammans har vi tre geistiga och mysiga barn. Jag har varit en del hemma med barnen, framför allt med vår äldsta dotter Maja. Det är en intressant erfarenhet och bland det nyttigaste man kan göra för att förstå vilken kraftansträngning det är att vara hemma med barn. Den jobbigaste dagen hemma har inget motstycke på jobbet. Barn tar mycket tid, men de är verkligen värda det. Som pappa är jag den som står för sprall och lösa tyglar. Marie håller i bromsen så vi kompletterar varandra väldigt bra.”

Astronomi:

”Det var den stora grejen när jag var liten och intresset väcktes tidigt. Från jag var tio och upp på gymnasiet tog det all tid och energi. Vi startade en astronomiklubb i Svalöv som blev ganska stor. Vi gav ut en tidskrift och gjorde utflykter. Det är svårt att ta på vad det var som lockade, jag var ju så liten. För pengarna jag fick när jag hackade betor köpte jag min första stjärnkikare. En dag fick jag syn på en avlång stjärna med ringar. Det var Saturnus men för mig som var grön kändes det som om jag gjort en upptäckt. Idag skulle vi nog betecknas som nördar. Min pappa byggde ett riktigt observatorium till mig med ett tak som gick att öppna och jag tillbringade nätterna där istället för att hänga med moppen vid kiosken i Svalöv. Men jag känner inte att jag missat något. Det som är en dimmig fläck för någon är en tidsresa för mig. När jag ser en galax som är 60 miljoner ljusår bort tänker jag tillbaka på att det var då dinosaurierna gick här på jorden. Jag har kikaren kvar och tittar ibland med barnen.”

Resor:

”Mitt livs resa gick till Bhutan i Himalaya 1987. Ett stängt land dit jag kom genom kompisar som jobbade med bistånd. Det var väldigt häftigt. Jag minns att det var så otroligt tyst. Landet har extremt lågt BNP men desto högre lyckoindex. De försöker göra samhället så att de lever ett bra liv mentalt. På deras hälsokliniker fanns två doktorer. En som arbetade med modern västerländsk medicin och en som pysslade med den traditionella läkekonsten med örter och plingade klockor och alla tänkbara läkande knep. Jag tycker att det är fantastiskt för att det fångar allt i ett nötskal. Ibland fungerar det ena och ibland det andra. Jag tycker att det är fräckt att de integrerar. Vi bodde hos några munkar på över 4000 meters höjd i bergen. Det var otroligt magisk. Som på film. Jag blev nästan buddist på kuppen och anser fortfarande att det är den mest tilltalande religionen eftersom de varken bedriver religiösa krig eller pådyvlar någon sin tro. Det befriande tankar när man ser på världen i övrigt. Min näst största resa var till Kanada dit jag kom genom jobbet. Kanadensarna är världens trevligaste folk. Om jag skulle emigrera skulle jag kunna dra dit på studs. Väldigt många i landet är invandrare eller andra generationens invandrare men där är det aldrig något problem utan bara naturligt. Det känns befriande! Den ödmjukhet som mötte mig i Buthan och Kanada tilltalar mig kolossalt och har präglat mig mycket.”

Musiken:

”Mina föräldrar ville att jag skulle lära mig spela piano men jag var jätteenvis så efter en lektion la de ner det. När jag gick på gymnasiet hade jag några kompisar som spelade i band och då föddes min motivation. Jag kunde spela klassiska stycken flera timmar varje dag. Min lärare tyckte att jag hade talang och fick spela upp för en professionell pianist men jag tror att det till största delen handlade om engagemang. Jag spelade också symfonisk rock i ett band och ett tag blev det rätt mycket. Jag spelar fortfarande, det blir någon trudelutt om dagen men vi lever ett väldigt flexibelt liv så den ena dagen är inte den andra lik. Jag spelar mycket improvisation. Det är en otroligt härlig känsla när det blir min egen musik. För något år sedan medverkade jag i en musikgudstjänst i Lilla Slågarps kyrka. Jag spelar piano för att koppla av, det är renande för hjärnan”.

Jonglering:

”Det var på Malmöfestivalen för kanske 20 år sedan som jag fick syn på någon som sålde jonglerbollar. Jag tyckte att det var fräckt och bestämde mig för att prova. Sedan var jag fast! Det är jättekul. När jag var i mitt esse höll jag på ett par timmar om dagen. Det är ett under att min fru stod ut, hon är enormt tålig med mina nycker. Jonglering brukar kallas för den stressade mannens golf och för mig är det just avkoppling. Jag dricker kaffe medan jag jobbar och sedan jonglerar jag när det är tid för fika. När man är avslappnad i sitt jonglerande så når man en enormt avstressande effekt på mycket kort tid. Superlivskvalité för mig är när jag efter ett bad får stå på stranden vid Mälarhusen, känna solen och vinden och käglornas rörelse. Då är det magiskt. Jag såg ett trick på Strøget med en kille som jonglerade med ett ägg, en stekpanna och en fackla. Avslutar man i rätt ordning så fångar man ägget i stekpannan och sätter facklan under så att det blir stekt. Det tricket har jag faktiskt kört på dagis.”