Extraknäckte och fann sin älskade

I morse förnyade Johnny och hans älskade Nilla sina löften till varandra.

– Vi träffades 1986 när jag jobbade extra som ordningsvakt på Pärlan i Beddinge. Jag hade sett henne på stranden tre år tidigare och föll väl redan då, men Nilla var lite ung så jag väntade med att lägga in stöten.

1988 gifte paret sig och sedan dess har familjen utökats med barnen Cecilia, Daniel och Emma.

– Vi har smält ner våra gamla ringar och själva designat de nya. Vi har graverat Älskar, ett hjärta och våra respektive namn utanpå ringarna. Det känns helt rätt, säger Johnny med ett stort leende och en kärleksfull blick på Nilla.

Bättre start på sin 50-årsdag kan han väl knappast få.

– Planen är att vi ska avge löftena när vi är för oss själva. Sedan blir det öppet hus med tårta och kaffe, inflikar Nilla.

Huset lär bli fullt. Johnny är en engagerad man, inte minst i byn.

– Det började redan när jag var liten och växte upp på Möllan i Malmö. Då var man tvungen att vara nio år för att få spela fotboll så jag tog bussen till mormor i Anderslöv och spelade här.

Sedan dess har Johnny hunnit ägna sig åt mycket annat.

– Jag började med kampsport när jag var tio och har väl egentligen aldrig lagt av. När jag låg i lumpen tyckte jag att jag var lite klen och började med styrkelyft. Jag satsade i tre år och gick upp 30 kilo. En lårmuskel tvingade mig att sluta men nu har Nilla, Daniel och jag börjat styrketräna tillsammans. Det är jättekul och bra eftersom vi drar iväg varandra och strävar åt samma mål.

Målet är hälsa.

– Det är ju dags för femma, konstaterar Johnny. Men jag känner mig inte som 50. Jag är i 30-årsåldern typ. Jag har barnasinnet kvar.

Fotboll slutade han spela i 18-årsåldern men när dottern Emma var sex år blev han tränare för hennes lag.

– Jag är ju typen som engagerar mig. För fem år sedan fick jag frågan om jag kunde tänka mig att vara ordförande i klubben och då svarade jag ja utan att tveka. Jag tycker om att dra igång grejer.

De senaste åren har det hänt mycket för Anderslövs BoIK.

– Vi kämpade hårt för att få ett nytt klubbhus och det blev jättefint även om kommunen inte är färdiga med jobbet runt om huset ännu. Jag får väl ta en vända till så blir nog det också fint. Vi har en mycket väl fungerande styrelse nu för tiden, och vi-känslan är tillbaka, vi har fått balans i klubben.

När Johnny var 19 år tog hans föräldrar över mormors hus i Anderslöv och familjen flyttade dit.

– Det var bra att flytta ut på landet, annars hade jag nog lätt kunnat hamna fel, funderar Johnny som sedan dess är orten trogen.

– Jag drivs av en vilja att det ska bli bra, som med klubbhuset. Jag drog igång nattvandringen i byn och höll på med det i ett par år, men till slut så var vi bar ett par stycken kvar så vi fick lägga ner, alla tyckte det var bra med nattvandrare men inresset för att gå var betydligt svagare.

Till vardags arbetar Johnny inom Malmö kommun.

– Jag är utbildad elektriker och jobbade först som svagströmelektriker. 1985 började jag jobba med gatubelysningen i Malmö. Först på Malmö energi som sen gick över till Elektro Sandberg. 1999 fick jag en förfrågan från kommunen om jag kunde tänka mig att ta över ansvaret för gatubelysningen så i november 2000 började jag på gatukontoret i Malmö. Jag stormtrivs på jobbet, det är jättekul att få vara delaktig i utvecklingen i Malmö, där tänker jag jobba tills de sätter mig på elefantkyrkogården.

Johnny uppskattar att jobbet är självständigt och konstaterar att Malmö ligger i framkant.

– Vi får många studiebesök från andra länder, man kan säga att vi leder ligan. Visst får jag samtal från en del missnöjda Malmöbor, men även de som är nöjda hör av sig även om de är färre. Dessutom tycker jag att det är en utmaning att försöka vända de som är gnälliga.

Numera är Anderslöv hemma för Johnny. Malmö är jobb. Men en del av hjärtat finns kvar där.

– Ja, jag hejar på MFF, erkänner han. Sådant kan man inte styra…