Emilia längtar till Italien
– Jag skulle göra en pikvolt med skruv så det var ju inte ens ett svårt hopp, säger hon.
Emilia är en van gymnast. Redan som liten gick hon på barngympa.
– Jag har alltid tyckt om att hoppa runt, förklarar Emilia med ett skratt.
När hon var elva fick pappa Peter en tjänst i Italien och hela familjen flyttade dit.
– Då började jag träna AG-gymnastik, det är hopp, barr, bom och fristående, fortsätter Emilia.
Efter ett par år flyttade familjen tillbaka till Trelleborg och Emilia började träna redskap, trampett och tamblingolv med Tränings Center Trelleborg.
– När jag skadade knäet var jag på en extraträning inför en tävling. Det small till och först trodde jag att jag kanske brutit det eftersom jag inte kunde röra mitt knä. Det blev ambulans till UMAS.
Emilia har gått hos sjukgymnast två gånger i veckan och idag får hon äntligen lägga kryckorna. Läkarna säger att hon inte får träna gymnastik på två år.
– Men jag vill gärna försöka börja om ett år, säger hon. Jag tror att de är lite överförsiktiga.
Under rehabiliteringen har Emilia istället lagt stor kraft på sina studier.
– När jag gick i skola i Italien fick jag en helt annan studiedisciplin. När jag skulle söka till gymnasiet kände jag att jag inte ville gå i Trelleborg tre år till. Det är samma folk. Jag ville gå med dem som är mer studiemotiverade. På ProCivitas i Malmö där jag går är intagningspoängen hög och de som går där har samma mål.
Eftersom skolan bara erbjuder samhällsprogrammet med inriktning mot ekonomi eller idrott och Emilia inte ville välja idrott var valet enkelt. Efter skolan vill Emilia ut och resa – helst jorden runt – innan hon pluggar vidare.
– Jag väljer mellan arkitekt eller pilot, förklarar hon.
– Arkitekt för att jag tycker att det är kul att rita hus. Och att kolla på hus, jag har många idéer. Pilot för att jag har rest hela mitt liv och tycker att det är kul, då kan jag lika bra flyga planet!
Tiden i Italien har även fått Emilia att fundera över att själv bosätta sig utomlands en dag.
– USA eller Italien tror jag att det blir, säger hon. Jag trivs i Italien, det är värmen och folket, de är roliga.
Genom åren har hon lyckats hålla kontakten med en del av vännerna som hon lärde känna under åren på den internationella skolan i staden som de bodde i strax utanför Milano.
– Vi pratar över internet och jag har hälsat på några gånger, men det är svårt eftersom vi inte har lov samtidigt.
I sommar ska Emilia försöka ta upp bilkörningen som legat nere nu när knäet varit skakat.
– Målet är att ta körkortet innan jag börjar trean, säger hon målmedvetet.
Något sommarjobb har Emilia inte fått, men hon ska jobba extra på Swedbank-arenan.
– Och så ska jag åka till Italien! berättar hon med ett brett leende och glittrande ögon.