Brittmarie älskar att fixa och greja

Redan som 15-åring började Brittmarie som springtös i mormor Signe Svenssons företag.

– Det blev naturligt att jag växte upp i mormors affär. Hon var en stark och fordrande kvinna, men väldigt ödmjuk.

På den tiden levererades paketen med häst och vagn. Ett faktum som kan få Brittmarie att känna sig lite gammal.

– Men det är jag ju inte! Jag känner mig ung, pigg och frisk och tänker fortsätta jobba så länge jag känner så.

50 år på Signum har inneburit många upplevelser och möten med människor.

– Många förknippar mig med företaget och många av kunderna har blivit mina vänner, fortsätter hon.

Efter 30 år som säljare och inköpare på modehuset blev Brittmarie inspirerad av turistbyrån och börjades sälja profilkläder till företag.

– Jag kommer att fortsätta med den biten, förklarar hon och betonar att hon alltid tyckt att det varit jätteroligt att gå till jobb. Jag har alltid känt att nu är det äntligen måndag, säger Brittmarie med ett stort leende.

För två år sedan kom Brittmaries kusin Ola in i familjeföretaget.

– Till min stora glädje! För mig är det viktigt att det är ett familjeföretag och en gång kommer jag ju att sluta. Då hoppas jag att Ola fortsätter lite i min anda.

Eftersom Brittmarie alltid är noga förberedd började hon redan för sex år sedan förbereda sig inför den dagen då hon känner att det är dags att sluta jobba.

– Så jag skaffade mig en del fritidsintressen, förklarar hon.

Eftersom Brittmarie alltid haft ett stort intresse för människor och gärna vill arbeta ideellt för människor som har det svårt, blev det naturligt för henna att engagera sig i Lions.

– Fast att jag sa att jag inte ville ha något styrelseuppdrag blev jag invald direkt, skrattar hon och skakar lite lätt på huvudet så att lockarna guppar.

Nu sitter Brittmarie som vice president vilket innebär att hon väljs till president nästa år. Dessutom är hon pr-ansvarig och sitter med i olika kommittéer.

– Jag älskar att fixa och greja, erkänner hon och konstaterar att hon är rätt lättövertalad om något är roligt.

Genom sitt engagemang i Lions har Brittmarie fått ytterligare uppdrag inom andra nätverk. I fjor arrangerade hon tillsammans med Agenda 21-samordnaren Anitha Ljung två föreläsningar med professorn Guy Heyden som talade om vikten av att vi människor tar ansvar för vår närmiljö och hälsa. Ett initiativ som försett Brittmarie med såväl en utmärkelse inom Lions som en nominering av Tångräkan som är kommunens eget miljöpris.

– Det var verkligen fantastiskt att se gymnasieeleverna sitta helt tysta under föreläsningen, förklarar hon.

Umgänge har alltid varit en viktig del av livet för Brittmarie som delar mormor Signes gamla valspråk ”Gör vardagen till en fest”.

– Jag älskar fest och det gjorde mormor också. Jag hade fest när jag fyllde 40, 50 och 60. Nu blir det kanske lite lugnare, men jag fyller ju nästan alltid år samtidigt som det är Palmfestival.

Och det vill Brittmarie inte missa. Firandet med kollegorna avklarades redan i förra veckan och i dag blir det öppet hus under eftermiddagen så att hon säkert hinner med att lyssna på Amanda Jensen.

– Hon är en klar favorit, förklarar Brittmarie.

Sedan tio år tillbaka är hon munskänk. Amarone är det absoluta favoritvinet.

– Jag brukar säga att det är så gott att man borde stå upp och dricka det, skrattar Brittmarie och försäkrar att hon är en riktig vingourmand.

Kombinerat med ett intresse för resor blir det gärna en tur till Toscana eller vännerna i Provence.

– Jag blev nerbjuden för att fira min födelsedag där, men jag vill ju ha fest så det får bli längre fram. förklarar Brittmarie som även har ett stort intresse för musik och litteratur.

– Och så tycker jag om att gå på föreläsningar och titta på talkshower på tv. Jag älskar att lära mig nya saker och suger i mig all ny kunskap.

Själv beskriver Brittmarie sig som en kvinna med känslorna utanpå kroppen.

– Nära till skratt. Och nära till gråt.

Efter en kort stunds tystnad tillägger hon.

– Jag tycker om att lyssna på människor som har något att berätta. Jag minns hur jag brukade lyssna på min mormors berättelser när jag målade hennes naglar eller hjälpte henne med håret. Hon var en underbar ödmjuk kvinna. Det är en fin skola jag fått gå i.