"Att arbeta som lärare håller en ung"

Kjell Johansson trivs med att undervisa och dela med sig av sina kunskaper. Men han tycker inte att det hade skadat med ett års arbetslivserfarenhet för eleverna innan de börjar gymnasiet.

– Skolan är en sak, en arbetsplats något helt annat. De behöver lära sig att passa tider, säger han.

Själv började Kjell jobba redan efter nionde klass.

– Det var naturligt då, inget snack om annat. Jag började på Mustangfabriken och blev kvar där i fyra år.

Sedan gick Kjell, inspirerad av sin far, till sjöss.

– Jag tänkte att jag skulle prova på att jobba i maskin. Efter en vecka mellan Trelleborg och Sassnitz började jag på Stockholm-Finland men det var aldrig bra. Jag tycket inte om det livet – och jag tyckte inte om sjön!

Så Kjell utbildade sig till betongarbetare.

– Av en slump såg jag en annons om att det fanns en utbildning på Verkstadsskolan i Malmö och sökte dit, förklarar Kjell.

Under sin lärlingstid var han bland annat med och byggde Söderslättshallen. Valen är ett annat stort, lokalt bygge som han varit delaktig i.

– Söderslättshallen följde jag från att vi började med ishallen till att den stod klar två år senare, men så gjorde jag lumpen mitt i, fortsätter Kjell och berättar att han jobbade som betongarbetare fram till 1985 då han började i skolan igen.

– Jag läste en tvåårig gymnasieingenjörsutbildning på Pauliskolan i Malmö. Siktet var inställt på att bli arbetsledare. Jag ville utvecklas.

När Kjell var klar med sin utbildning slog slumpen till på nytt. Han såg en annons om att AMU sökte lärare till sin betongutbildning i Malmö och fick jobbet. 1990 gick han på lärarhögskolan i Malmö och läste in lärarbehörigheten. När AMU-utbildningen flyttade till Kävlinge följde han med – och stannade i tio år.

– Jag fastnade i läraryrket, konstaterar Kjell med ett litet leende som skvallrar om att han trivs riktigt bra i sin roll.

– 1999 kände jag att jag var trött på att pendla och fick en tjänst på Mölledalsgymnasiet i Malmö. Det var i alla fall en halvering av sträckan. För fyra år sedan började jag här på Bastionskolan i Trelleborg.

Kjell undervisar på byggprogrammet och ansvarar för att lära ut allt inom betong, gjutning och armering.

– Men här kan man inte vara ensidig, konstaterar han.

Inne i den stora bygghallen, som fungerar som praktiskt klassrum, håller eleverna just på att prova på anläggningsyrket gräva ner avloppsrör. Stämningen är god och eleverna kommer med glada tillrop när deras lärare ska fotograferas.

– Att arbeta som lärare håller en ung, jag känner inte av någon åldersnoja, försäkrar Kjell med ett stort, varmt leende.

– Dessutom vet jag att mina elever går ut till ett bra yrke som är bra betalt.

Även privat jobbar Kjell med händerna. För sju år sedan flyttade han och hustrun till ett renoveringsobjekt och nu är alla de stora bitarna klara.

– Jag har vänt ut och in på huset och fått utlopp för min kreativitet. Det är en sådan härlig känsla när man bemästrar olika arbetsuppgifter, säger Kjell och tillägger:

– Men jag gör inte om det!

Och så avslöjar Kjell att det finns en annan sida av honom. Vid sidan av ett stort intresse för biodling sjunger han gärna tillsammans med andra.

– Tidigare har jag sjungit i TOF-kören och Manskören, men sedan elva år tillbaka är jag med i Stämbandet som är lasarettets kör. Från början var den till för anställda på lasarettet men så blev de färre och färre, speciellt män, och då fick även anhöriga till anställda vara med. Eftersom min fru jobbade på lasarettet då så gick jag med. Nu tror jag att det räcker att man har patientbricka, skojar Kjell.