16 år gammal gick Stig Forslund till sjöss

Anledningen till att Stig sökte sig till livet till havs var enkel.

– Det fanns inget annat. Det fanns inga jobb där uppe i Norrland där jag kom ifrån.

Han mönstrade på lite olika båtar. Arbetade som jungman och seglade på olika hamnar inom Europa. När andra världskriget bröt ut tjänstgjorde Stig som maskinchef på minsveparen M14.

– I samband med att kronprins Gustaf VI och hans hustru Louise skulle ta en båttur på Ålands hav uppdagades en drivmina i vattnet.

Den var troligen finsk eller rysk, berättar Stig.

Kronprinsparet hade gjort klart att de inte ville ut på djupt vatten utan följa kusten.

– Det föll på min lott att omintetgöra den, fortsätter Stig.

– Jag avlossade 16 skott innan den vattenfylldes och sjönk.

Någon nervositet inför uppdraget kände han aldrig.

– Fanken heller! Inte alls, protesterar Stig.

När freden kom var Stigs plan att läsa vidare till maskinist, men för detta krävdes praktik och han fick en tjänst på varvet i Landskrona.

– Där träffade du mig och sedan blev det inget med de planerna, inflikar hustrun Maj.

– Så var det, bekräftar Stig och plirar lite med sina pigga blå ögon.

I stället flyttade paret till Trelleborg där Stig började på elverket.

– Jag var där i över 30 år, fortsätter Stig som nu lever ett stilla pensionärsliv där dagstidningen och sporten på tv sätter krydda på vardagen.

– Här har vi det jättebra – helt underbart, säger Stig med eftertryck.

Hustrun nickar instämmande.

Några tatueringar på Stigs armar skvallrar om äventyren till havs. Minsänkningen för över 60 år sedan är bara minnen. Men vid militärhögskolan i Karlberg lever berättelsen kvar.

– Mitt barnbarn Marc fick höra den under sin utbildning och kunde stolt som en tupp berätta: Det är min farfar! skrattar Stig.