Vampyrer suger helt utan bett

VAMPYRER SUGER. Regissörerna Friedman & Seltzers filmografi – ”Date Movie”, ”Disaster Movie”, ”Epic Movie” och ”Meet the Spartans” – är i stort sett identisk med nomineringslistorna till årets sämsta film under 2000-talet. ”Twilight”-parodin ”Vampyrer suger” lär inte bryta den sviten, och det beror inte så mycket på att skådespelarna inte håller måttet eller att produktionen ser billig ut. Tvärtom har filmserien kunnat surfa på framgångsvågen efter ”Scary Movie”, som regissörerna var med och skrev. Så resurserna saknas inte.

Nej, för att bena ut uselheten måste man gå till den verklige kultregissören John Waters definition av bra-dåliga filmer i motsats till dem som bara är dåliga. En bra-dålig film ska helst se ut som om den var gjord av en inspirerad galning: orädd i sin smaklöshet, genialt anarkistisk, uppriktigt skräpig. Waters egen ”Pink Flamingos” är en episk milstolpe i sammanhanget.

”Vampyrer suger” är dess motsats: städad, fantasilöst förutsägbar och alltigenom tillrättalagd. Inte ett skämt har något bett. Inte en parodisk skruvning inträffar utan att den annonserats i krigsbokstäver. Inte en vågad scen blir annat än feg.

Det här är komedi som själlös maskinprodukt, mekaniskt iscensatt och totalt intetsägande. Att säga att den suger är alltför snällt. En lam zombie hade gjort ett bättre jobb.