Till minne av Joachim Wall
Torsdagen den 31 augusti klockan 15.18.21 dog min pappa Joachim Wall. Jag höll hans hand när han tog sitt sista andetag. Att ens försöka att beskriva den tomhet som han lämnar efter sig känns nästan omöjlig.
Det var han som alltid hade en lösning.
Det var han som lagade vad som helst som hade gått sönder.
Det var han som lärde mig att skilja på rätt och fel.
Det var honom jag alltid kunde vända mig till.
Det var han som gav mig min första kamera, och som lärde mig använda den.
Det var han som visade mig världen.
För andra var han kanske en vanlig människa. Men för mig var han en superhjälte, nej mer än det. För mig var han pappa.
Nu finns han inte längre.
Aldrig mer kommer jag få lyssna till någon av hans många historier från sitt rika liv, eller höra hans djupa röst säga “hallå grabben”. Aldrig mer kommer jag se hans finurliga bruna ögon gnistra av glädje när han busar med sina hundar. Aldrig mer kommer jag få känna hans skäggstrån riva mot min kind när vi kramas.
Nu har han har gett sig av på den stora reportageresan i himlen.
Tack för allt du gett mig, lärt mig och gjort för mig. Men framförallt tack för att du varit min pappa.
Krama om Kim när du ser henne.
Jag älskar dig.
Tom
