Petra är hela lagets ledare
Redan i fyraårsåldern visade äldste sonen Hampus intresse för att börja spela fotboll. Pappa Kim är IFK:are i hjärtat och därför var det självklart att söka sig dit.
– Jag spelade från jag var 8 tills jag blev 16, förklarar Kim, när han snabbt kikar in för att meddela Petra att han passar på att beställa nya fotbollsskor till Rasmus när hon ändå sitter upptagen.
– Jag var oteknisk men snabb, då blir man back. Men vi vann serien, tillägger han med ett stort leende innan han försvinner upp för trappan där datorn väntar.
Petra skakar på huvudet och ler.
– Efter ett tag gick Hampus över till FC Trelleborg. När Rasmus var 4,5 började han också i klubben. I början var jag inte alls engagerad, men för sex år sedan behövde de en lagledare i Hampus lag och jag kände att det passade mig.
Petra förklarar att uppdraget är väldigt administrativt. När tränarna tagit ut lag inför matcher är det hon som skickar ut kallelser till killarna. Dessutom uppdaterar hon hemsidan, sköter inköp till kiosken i P04 och gör schema över vilka föräldrar som ska sköta den. Att boka och betala cuper samt boka träningsmatcher och ändra seriematcher om det behövs är också hennes ansvar.
– Jag är väldigt mycket för ordning, att fixa och så. Däremot är jag ingen bullmamma, konstaterar Petra med ett skratt.
Lagledarrollen känns naturlig för henne, inte minst för att den innebär att hon får vara mycket social.
– Det känns nästan aldrig som en börda att jag tagit på mig att vara lagledare. Jag tycker att det är kul att träffa folk och vi har fått ett helt nytt umgänge genom fotbollen. Våra närmsta vänner tränar Rasmus lag. Det är lite roligt för det är stor åldersskillnad mellan oss, 12-13 år, men de är de vänner vi umgås mest med. Dessutom är deras äldsta söner jämngamla med vår yngste.
Petra har hållit fast vid rollen som lagledare för Hampus lag. När Rasmus lag några år senare plötsligt stod utan tränare lyckades hon få till ett föräldramöte. Få kom men Petra lyckades övertala två av dem att ta på sig tränarrollen mot att hon ställde upp som lagledare.
– Jag gör i princip samma sak för båda lagen, men det är absolut inga problem att hålla isär det, försäkrar hon.
I mars i fjor tog Petra på sig ytterligare ett uppdrag inom FC Trelleborg, den som kassör i styrelsen.
– Jag hade fått frågan några gånger tidigare. Arne, den tidigare kassören, hade aviserat att han ville avgå. Jag älskar siffror och jobbar med det till vardags. Jag tyckte att det lät spännande, men samtidigt måste man ha tid. Det tog ett år för mig att hitta mina rutiner men lagom till bokslutet föll det på plats och jag känner att jag kunnat presentera allt för styrelsen på ett bra sätt. Jag sa att jag kunde prova ett år, men de valde mig på två, konstaterar hon med ett skratt.
Petra har en del erfarenhet från ledarrollen genom sitt arbete och har tidigare suttit i styrelsen för samfällighetsföreningen på området där familjen bor, men hon tycker inte att de meriterna är nödvändiga för att våga ta på sig ett styrelseuppdrag i en ideell förening.
– Nej, det är inget man måste ha. Det handlar om sunt förnuft. Vi är många i styrelsen och alla är väldigt engagerade och har ett driv. De andra har fotbollskunskap som jag helt saknar, men vi kompletterar varandra bra.
Petra är mån om att lyfta fram kollektivet inom föreningen. Man har många engagerade föräldrar och tränare som ställer upp helt ideellt.
– Många gör ett otroligt jobb och lägger massor av timmar på föreningen. Inte en enda förälder i våra två lag säger någonsin att de inte vill stå i kiosken.
När sönernas fotbollsintresse var nytt följde Petra med på alla träningar. Inte minst för att vara social och prata med de andra föräldrarna. Nu tar Hampus sig till träningarna på egen hand och Petra lägger sin tid på att vara på plats på alla hemmamatcher i stället.
– Hemma tittar jag även om inte mina söner spelar. Jag är ju inte bara lagledare för mina barn. Jag brukar sköta högtalarna, spela musik och se till att det finns kaffe och kaka. Det ska vara mysigt. Nu är det lite rörigt när de bygger vid Vannhög, men det kommer att bli bra,
Med ojämna mellanrum ger de båda lagen sig iväg på cuper som kräver övernattning. Petra har följt med både till Bromölla, Göteborg och Weissenhäuser Strand. Snart bär det av till Düsseldorf med tiotalet killar.
– På alla cuper och matcher är det alltid stor uppslutning från föräldrarna i båda lagen och det är fortfarande bra sammanhållning bland oss föräldrar, även om killarna blivit äldre. Att göra saker tillsammans är viktigt för sammanhållningen i laget också. Det är viktigt för mig att de känner sig som en i laget även om man delar upp dem i olika nivåer, funderar Petra och tillägger att det bästa hon kan se är att de sätter sig mixat när det är julavslutning.
– Då har vi lyckats.
