Ola lämnade mäklarkarriären – för fåglarnas skull

Barndomens somrar tillbringades i Bohuslän. Där kunde en ung Ola odla sitt stora fågelintresse. När han 2002 skrev sin avhandling inom limnologi, handlade den om samspelet mellan sjöfågel och undervattensväxter samt ryggradslösa djur som lever under ytan.

– Målet att disputera hägrade, men bortom det hade jag ingen tydligt utstakad väg. Jag hade säkert kunnat hitta något inom biologin, men samtidigt började ett annat intresse växa sig starkt. Nämligen gamla hus, berättar Ola.

Han och livskamraten Marie hade köpt en 1800-talslänga söder om Söderåsen som fungerade som sommarstuga. Där odlade de det gemensamma intresset för att återställa huset i sitt ursprungliga skick. När de gav sig ut på jakt efter ett hus där de kunde bilda familj hittade de ett extremt renoveringsobjekt i centrala Trelleborg.

– Jag djupdök inom byggnadsvård och gick olika kurser. Då kände jag att jag på något sätt ville jobba med hus och utbildade mig till fastighetsmäklare. Jag minns när jag berättade det i fikarummet på limnologen, det höjdes på ett och annat ögonbryn, fortsätter Ola med ett litet roat leende.

Tidigt i livet började han följa sin magkänsla och det var så han gjorde även då. Han ville testa något nytt och såg en tydlig, om än väsensskild, självklar väg. 2005, efter två års studier, var Ola färdig och fick omedelbart anställning på det som då hette Peter Landgren & Co.

– Mäkleriet och biologin är två helt olika världar, men jag har aldrig känt mig som urtypen för någon av dem. I stället har jag valt att se det som att jag kan röra mig fritt i båda. Det är ett förhållningssätt jag odlat fram, reflekterar Ola.

Efter tio år på Limhamnskontoret blev han chef för det i Höllviken. Han blev även delägare och teamledare.

Men så dök en ny tanke upp. Ola kände att han plötsligt nått en punkt där det inte fanns något utvecklingsutrymme kvar. Kanske var det dags för ännu ett tvärkast i livet?

Ola började researcha vägar framåt och hittade en distansutbildning till hållbarhetscontroller. Även i fikarummet på mäklarbyrån höjdes det på ögonbryn när Ola meddelade sina planer.

– Fast kanske inte lika mycket. Mina kollegor visste att jag är ekolog i botten och jag lämnade snyggt. Jag var öppen mot arbetsgivaren med mina planer. Det är viktigt, man vet aldrig när ens vägar korsas, reflekterar Ola.

Att det blev just hållbarhet förklarar han med att det är en fråga som han var inne på tidigt i livet, det är något Ola brinner för och något han menar är fullständigt nödvändigt för bolagen att fokusera på.

Efter ett års studier på halvfart var Ola färdig i maj i år. Redan några månader tidigare hade han börjat dra i gamla kontakter och fick komma på intervju hos Ottvall consulting AB. Den 1 april anställdes han. Och det är inte vilket företag som helst, de är nischade mot fåglar och miljöbedömer hur de påverkas av nya projekt.

– När jag utbildade mig till hållbarhetscontroller såg jag framför mig att jag skulle kunna jobba inom vilket företag som helst. Men här har jag väldigt stor nytta av mina universitetsstudier, att jag har disputerat, att jag kan artidentifiera och fågelekologi.

Ola erkänner att han funderat mycket över vad som händer när det stora intresset i livet blir jobb. Han har ännu inte facit på det även om han hittills inte känner att det drar åt ”fel” håll. Tvärtom!

– När jag pendlade till Höllviken hade jag alltid teleobjektivet i bilen och stannade på vägen hem. Sedan vi flyttade till Trelleborg har jag specialiserat mig på trutar och måsar, berättar Ola och fortsätter:

– Det är extremt svårt att identifiera unga måsfåglar och det lockar mig. Vägs ände finns inte inom ornitologin, du kan hålla på en livstid och inte nå fram.

Den vanligaste kommentaren från omgivningen när Ola berättat om sina nya planer i yrkeslivet har varit att han är modig.

– Det är ju lite modigt. Samtidigt, om du inte tar klivet så kan du inte klaga. Jag tror att om man går på magkänslan så kommer man långt. I dag finns alla möjligheter, oavsett ålder, både att komplettera och läsa på distans, funderar Ola och fortsätter:

– Vill man så tycker jag att man ska ge det en chans, annars kanske man stagnerar.

Själv är han studievan men sticker ändå inte under stol med att det var en omställning att börja plugga i 50-årsåldern.

– Det var en rejäl puckel att ta sig över och det tar ett eller två år att landa på fötter igen.

Ola tycker om att arbeta med språket. Det gjorde att han under sin tid som mäklare fick ansvar för att utforma firmans mallar för avtal. Nu har han fått motsvarande ansvar för Ottvalls rapportunderlag.

– Uppenbarligen går det att plocka komponenter från ett yrke och få en ny arbetsgivare att inse värdet av dem. På så sätt tror jag att man kan begränsa lönetappet och göra det tillfälligt.

Ola ser sig omkring i Trelleborgs lummiga stadspark.

– Jag skulle säga att det handlar om att ringa in sina kvalitéer och inte dra sig för att framhäva dem heller. I den bästa av världar kan jag inspirera någon